Vardagens ting

Vardagens ting heter den bok som damp ner i vår brevlåda på måndagseftermiddagen. Jag blev förra veckan alldeles till mig när jag såg den på antikvariat.net och beställde den omedelbart och hade i flera dagar gått omkring och väntat och längtat. Ja, jag är en samlare. Har inte varit det förut, mer än suddgummin och brevpapper som liten, men nu - böcker av favoritförfattarna. Men det får gå så långsamt som det behövs. Allt kan ändå inte läsas på en gång. När vi flyttade hit till huset så fick jag en stor bokhylla och den fyllde jag tämligen snabbt, så nu börjar jag, till min sambos stora fasa, se mig om efter ytterligare väggar. Vardagens ting är skriven av Marguerite Duras, den är enligt förordet ett "vandrande av och an mellan mig och mig, mellan er och mig, i den tid som vi delar".

Marguerite Duras. Bildkälla: Culturebox

Jag har ännu inte träffat (jo jag har sett andra tycka om henne men inte talat med dem) någon annan läsare som har älskat Marguerite Duras, men jag skulle gärna vilja det. När jag har sökt efter andras läsupplevelser eller recensioner har jag stött på Kvinnan Som Skriver Om Sex (och alltså för det mesta skamfylld): "För många är Duras känd och älskad som den fysiska kärlekens kanske främsta och mest sensibla uttolkare." (SvD) eller så är hon en Författare För Tonåriga Flickor (läs: utan smak). Jag blir arg på båda dessa tolkningar. För mig betyder det att personen inte har läst tillräckligt av hennes verk, för boken Älskaren (och alla varianter av denna historia) är inte den enda hon skrivit, även om den kanske är den mest kända. Om någon skulle göra samma analys av hennes författarskap efter att ha läst allt av henne, ja då skulle jag kunna lyssna och känna en slags tilltro till den tolkningen även om den inte är min egen. Jag säger inte att det är fel att skriva om sex och självklart inte heller att vara en tonårig flicka, det är det underförstådda jag kväljs åt och det nedsättande i det hela jag inte gillar. Boken Älskaren (och dess varianter) är bra, så det är det bara, oavsett vad den har för tema.

För att dra en parallell till Anaïs Nin: hon har skrivit många böcker och väldigt många dagböcker. Trots allt är hon mest känd för två böcker, som hon inte ens är ensam författare till även om hon står som det och som hon själv anser vara en parantes i hennes författarskap. De två böckerna med porrnoveller skrevs för att få in pengar och för att svara på en utmaning från en person utanför deras krets, men hela världen verkar tro att detta "är" hon (kanske till och med utan att läsa dem ens). Hon har också blivit en Kvinna Som Skriver Om Sex. Detta är något helt annat än vad hon säger om sig själv och sitt skrivande; hon skrev i Lawrences anda, det vill säga sex utan kärlek är ingenting, och i de porrnoveller som finns i böckerna Venusbarn och Venusdeltat är kärleken - känslorna - tydligt betydelsefulla. Nin har skrivit många fler böcker och dagböcker, och min bild av henne är att hon inte alls är den fysiska kärlekens författare, snarare tvärtom. Men det hon försöker nå ut med är det ingen som hör, för man läser bara en bok och drar alla slutsatser därav.