Brott och straff

Jag vill förstå mer om Medeas individualitet, hennes överlevnadsinstinkt, hennes rasande stolthet. Och jag lyssnar till tanken att offra allt för att frigöra sig från ett ok och ett svek. Tanken att den andra spelar ett spel på egen spelplan men med pjäser som inte hör dit och som inte följer reglerna. Tanken att inte låta sig styras av främmande normer, att inte inordna sig i ett främmande system. Tanken att ha ett annat perspektiv på vad som är viktigt i livet. Tanken att makten inte alltid tillhör en och samma. Tanken att ta makten över sitt eget liv. Tanken att stå fast vid jagets frihet och värde. Tanken att spegla sig i sig själv och inte i andra. Tanken att upprättelse är det största, upprättelse genom vedergällning?

Ann Heberlein skriver om essän Hämnd eller upprättelse: "Men vilken betydelse har straffet för den som har blivit utsatt för brott? Kan medling bidra till att ge offret upprättelse eller är vedergällningsprincipen ett sätt att mildra den skada som förövaren gjort sig skyldig till?" Hon fortsätter: "Filosofen Claudia Card påpekar i The Atrocity Paradigm (2002) att det är väsentligt att betrakta ondska och kränkningar ur offrets perspektiv eftersom förövaren sällan betraktar sina handlingar som grymma eller onda. Att drabbas av en kränkning innebär fysisk smärta, psykiskt lidande och moralisk skada. Den drabbade [...] har fått ett budskap genom den kränkning hon utsatts för, ett budskap som innebär att hon kan behandlas som ett objekt utan vilja, värde och rättigheter. Den onda handlingen kan betraktas som en sorts symbolisk kommunikation, en handling som värderar offret. Essensen i budskapet är att offrets värde är lågt, vilket kan påverka hennes självrespekt och leda till en upplevelse av ett förminskat värde som människa. Detta är den moraliska skadan."

Och är detta kärnan? Jag tolkar hennes skada som värderande, för hon har offrat mycket för kärleken, och därför också offrat mycket för att hamna i en sådan underlägsen position i hans hemland. Och nu tar han bort kärleken. Alltså har hon offrat allt för att hamna i underläge. Hon som är barnbarn till Solen. Och skymfen är så pass stor att den kräver en lika grym hämnd. Faktumet att en ed som inte kan brytas har brutits, ser jag bara som en offentligt accepterad orsak till hämnden i sammanhanget. Hon är fråntagen makten över sitt liv, all kontroll, och med tanke på hennes uppväxt, förflutna och kulturella bakgrund, kan inte detta accepteras. Jason säger: "Ingen grekisk kvinna finns som vågat / göra / något sånt". Han har inte i sina vildaste tankar kunnat förutsäga detta beslut, denna hämnd, för ingen grekisk kvinna skulle våga genomföra den. Men hon är ingen grekisk kvinna.

Bildkälla: Ship of state

Bilden visar en grekisk vas där Medea åker iväg, i en vagn dragen av drakar, från sina döda söner, som här avbildas mer som vuxna män än pojkar. I Euripides drama avser hon att begrava dem vid Heras tempel, men det kanske inte gör sig lika bra på bild som två lik. Det är intressant att Medea nämner just Hera. Hon var främst äktenskapets gudinna och sågs som hämndlysten och straffande mot dem som begick äktenskapsbrott. Hon förföljde inte bara sin makes (Zeus) älskarinnor, utan också deras barn, och förvandlade dem eller dödade dem om hon kunde. Medea själv är trollkunnig och kommer från en familj där hon inte blivit upplärd att ta hand om man och barn. Hon är självständig och vet vad hon vill ha. Hon är van att skapa sitt öde. Tydligt är att hennes värde, stoltheten, går före allt annat. Självständigheten, och makten som kommer med den, är hennes identitet, hennes jag, och hon kan inte förmå sig att stanna kvar i beroende, i underlägsenhet, i förnedring.