Vi läser Euripides Medea just nu och jag kan inte annat än känna med denna stolta kvinna, vars håg står till "Hekate, gudinnan som jag vördar högst". Denna gudinna associeras med häxkonst, vägskäl och månen och framställs med tre huvuden, ett hund-, ett orm- och ett hästhuvud. Hon betjänas också av två ylande spökhundar. Vad finns inte att frukta med denna kraftfulla gudinna? Euripides drama är baserad på myten om Medea och Jason och framställer endast en del av denna: från det att Jason precis har lämnat Medea tills han upptäcker de döda barnen. Men verket utgår från Medea, hon är medelpunkten.
Medea träffar Jason då han i en prövning ska hämta det gyllene skinnet. Jason utsätts för en lång rad prov som han står handfallen inför, men Medea hjälper honom ständigt att överleva med klokhet och trolldomskunnande. Medea och Jason mördar Medeas bror för att undvika att denne tar livet av Jason och de reser till Grekland där de får två söner. Medea är alltså landsflykting från sitt eget land och har följt Jason, som hon är passionerat förälskad i. Men Jason är rädd för Medeas beslutsamhet och åtrår makten. I Euripides drama säger han: "ingen grekisk kvinna finns som vågat göra / något sånt. Och ändå föredrog jag dig / framför dem, en hänsynslös och farlig hustru, / ingen kvinna, en lejoninna och ett monster / vildare än den tyrrhenska Skylla." Kvinnan framställs nedvärderande som det ociviliserade samtidigt som skräcken för hennes makt, styrka och vishet framkommer. Jason är rädd för henne och försöker göra henne ofarlig med förnedrande kommentarer om att hon inte är en "riktig" grekisk kvinna.
Han överger henne och tänker gifta sig med prinsessan i Korint för att öka sin status i samhället. Detta accepterar inte Medea, som dödar prinsessan och barnen. Enligt Euripides inser Medea, att hennes barn kommer att tas ifrån henne och bli utstötta eller dödade och att hon kommer att framstå som den ratade förloraren. Då beslutar hon sig, i förtvivlan, att hennes enda väg till fullständig självupprättelse och hämnd är att mörda sina söner. Hon flyr sedan med hjälp av en vagn dragen av drakar. Euripides drama slutar med körens: "I mycket är Zeus på Olympen en kraft / och ofta vill gudarna väcka vårt hopp / men ingenting blir som vi väntade oss / för guden slår in på en oväntad väg. / Och så gick det också med detta."
Not: dramat uruppfördes 431 f Kr, men dessa ord kan väl kännas igen: "Herrens vägar äro outgrundliga".
Jag har via biblioteket reserverat Stridsbergs pjäs, som kom i bokform 2011, och längtar efter att få läsa den. Jag tänker att den kan ge mig nödvändiga perspektiv på Euripides.
Ingegärd Waaranperä skriver i DN 2012: "Så kom barnen och förändrade allt. Men Stridsberg går inte i den fällan heller: Det är varken födandet eller omhändertagandet av barnen som gör Medea till Jasons ägodel och offer, det är någonting bortom och djupare, som bara får ett av sina uttryck i förhållandet till barnen. Någonting i själva kroppsligheten, i det kvinnligas tillpassning mot det manliga, förslavar henne. Stridsberg kräver att vi tänker oss bortom könen, och visar hur inträdet i det kvinnliga innebär utestängandet från det mänskliga."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar