Pepys

84 Charing Cross Road (1987) är en av mina absoluta favoritfilmer. Anne Bancroft spelar Helen Hanff, en manusförfattare i New York, som påbörjar en korrespondens med en antikvarisk bokaffär i London under efterkrigstiden. Alla som tycker om gamla böcker tycker nog också om den här filmen. Helen Hanff heter också författaren till boken, som filmen baserats på. Filmen är alltså based on a true story (men utan amerikanaren med den mörka rösten). Helen (i filmen) är otroligt charmig och amerikansk medan hennes brevvän i London, Frank, är väldigt strikt och brittisk. Skillnaderna gör hela filmen mer intressant. Att deras relation är så pass själfull och komisk gör att slutet blir - ja vad ska man säga - ännu mer tragiskt.

Anne Bancroft som Helen Hanff. Bildkälla: Bookpatch

Om jag nu sent omsider ska komma fram till det jag egentligen är ute efter: Pepys’ diary. Helen efterfrågar The diary of Samuel Pepys från London och Frank skickar henne en bok, vilket resulterar i detta brev (som hon kanske författar på bilden ovan):

“WHAT KIND OF A PEPYS’ DIARY DO YOU CALL THIS?

This is not a Pepys’ diary, this is some busybody editors miserable collection of EXCERPTS from Pepys’ diary. May he rot. 

I could just spit.

Where is jan. 12, 1668, where his wire chased him out of bed and round the bedroom with a red-hot poker?

Where is sir W. Pen’s son that was giving everybody so much trouble with his Qualer notions? ONE mention does he gets in this whole pseudo-book. And me from Philadelphia.

I enclose two limp singles, I will make do with this thing ‘til you find me a real Pepys. THEN I will rip up this ersatz book, page by page, AND WRAP THINGS IN IT.

HH

P.S. Fresh eggs or powdered for Xmas? I know the powdered last longer but ‘fresh farm eggs from Denmark’ have got to taste better. You want to take a vote on it?”

Är det inte underbart? Så kom det sig att jag blev intresserad av denna engelsman som kunde uppröra Helen Hanff från New York. Vem var då Samuel Pepys? Jo, en engelsk ämbetsman som levde 1633-1703. Han bodde i London och skrev dagbok 1660-1669, efter den turbulenta period då Karl I blev avrättad (1649) av Oliver Cromwells republikanska styre och Karl II åter besteg tronen (1660). Man kan läsa dagboken på internet på Pepysdiary.com, som också ger en mängd källhänvisningar, så om man vill kolla runt lite där så är den toppen. Ibland går jag dit när jag fastnar i mina böcker på något konstigt ord, och det är en stor hjälp. Han skrev med både vanlig skrift och med short hand (så att inte frugan skulle kunna läsa allt).

Bildkälla: Wikimedia

Jag sökte på nätet efter en bra samling av originalet, alltså alla dagböcker i sin helhet, och hittade mina älsklingar på Centralantikvariatet i Stockholm. I min översikt av världens litteratur står det om Pepys att han var naiv. Och hans samtid tyckte att han var pompös men rätt så okej ändå. Jag vet inte vad jag ska tycka, jag väljer nog att inte tycka någonting alls. Jag roas bara av att följa med på alla hans eskapader.

Samuel Pepys. Bildkälla: BBC