"Jag ska berätta något för dig: jag håller på att försöka fånga den fjärde dimensionen av nu-ögonblicket som är så flyktigt att det inte längre är eftersom nu redan har blivit ett nytt nu-ögonblick som inte heller är längre. Varje sak har ett ögonblick då det är. Jag vill lägga beslag på sakens är."
"Men så finns också mysteriet med det opersonliga som är »it«: jag har det opersonliga i mig och det är inte fördärvat och kan inte fördärvas av det personliga som ibland dränker mig; men jag torkar i solen och jag är något opersonligt med en hård kärna som kan gro. Mitt personliga är mulljord som lever av förruttnelse. Mitt »it« är hårt som en kiselsten."
"Och jag åt det levande it. Det levande it är Gud."
"Jag har något viktigt att säga dig. Jag skämtar inte: it är ett rent grundämne. Det är vad ögonblicket i tiden består av. Jag håller inte på att reducera något till saker; det här är mitt verkliga framfödande av it. Jag känner mig yr som den som just ska födas."
"Jag måste göra ett avbrott och tala om att »X« är vad som finns till inuti mig. »X« - jag badar i detta det. Det är outtalbart. Allt som jag inte vet finns i »X«. Döden? döden är »X«. Men mycket liv också för livet är outtalbart."
"Är »X« fläkten av it? Är det dess strålande kalla andning?"
Clarice Lispectors berättarjag frambringar olika sätt att tala om det otalbara. Av alla dessa ord, formuleringar, tankesnår, vattenvägar, så finns det inte tillräckligt. Hon tar till det som inte kan nås av andra än den som skapat det - tecknet. Eller så kan vi alla nå det, men på vårt eget sätt. Jag tänker att det är det varande som vi inte förstår - oss själva. Det liv som någon/något/inget frambringat och som är - men som vi inte kan förstå varför/hur/var/när. När vi anstränger våra blickar mot det, vänder det oss förbi, och när vi är det som närmast måste vi, i labyrintiska känslor, ta oss ut igen. För det är för mycket. Är det "är", är det "it" eller "X"? Hur hänger de ihop? Hur behandlar man detta varande som blir till intet med våra bokstäver, som tanken förmår, men läpparna inte?
Alla citat från Levande vatten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar