Jag känner igen stoltheten; den överskuggar allt. Driften att vara den enda - det enda - som står av sig själv. När den andra kommer in, är allt förlorat.
Medeastatus: Är alltså inte längre en människa. Vill inte längre vara en människa. Tillhör natten. Från och med nu är hon bara mörker. Jaha. Där är mörkret. Medea.
Du är inte en kvinna som accepterar ett nederlag. Du är farlig.
Jag är rädd för dig.
Du längtar till döden men vet:
dess famn är så kall, och evigt
mörker är vad mänskan möter.
Be inte om döden!
Jag har bara mig själv att skylla.
Väpna dig nu, mitt hjärta.
Låt inte dem behandla dig så där, det räcker.
Hon som inte böjde sig för sitt öde. Hon som rusade mot horisonten, som rasade mot himlen och gudinnorna.
Må det ske. Det finns inte mer att säga.
Du jublar?
Fördriv, jaga bort
hämndens förfärliga ande ur detta hus!
Du kan inte skada mig längre. Jag är fri nu. Mannen har aldrig varit. Kärleken har aldrig varit. Gå hem och begrav din brud nu.
Euripides - Sara Stridsberg
Drottning Kristina skriver: konsten att hämnas är underskattad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar