Ropen skalla, fjärrlån åt alla!

Något jag tycker är mycket ledsamt är bibliotekens minskande service. Man har inte särskilt många böcker i biblioteket från början, det mesta godiset finns i magasinet om det inte säljs ut, och man är väldigt restriktiv med fjärrlån. Varför? undrar jag. Jag betalar gärna lite per bok, bara det går att fjärrlåna överhuvudtaget. Hur kan en bibliotekarie sitta och döma ut en bok bara för att hen inte har kunskap om boken? "Det här är ingen klassiker" etc. fastän det är det! Något jag uppskattar är öppna magasin, så man slipper bemötas med suckar p.g.a. att boken man vill ha är förlagd dit (hallå, det var inte jag som lade den där!). Och varför känner jag mig alltid så besvärlig när jag tar kontakt med en bibliotekarie? Det här gäller inte alla bibliotekarier, tack och lov, men de flesta. De går på defensiven direkt och gör så lite som möjligt för att hjälpa till. Helst ska du klara dig själv. "Gå hem och sök i någon databas istället för att fråga mig", verkar vara parollen. Och vad är ett leende? Att det blir ett stort publiktryck till en författarträff verkar vara dagens i-landsproblem istället för att bli till glädje, det pustas och stånkas. "Ånej, nu måste vi ändra lokal för att få in folk, hur ska det gå, hur ska det gå? Kan du inte bara gå härifrån så jag slipper tänka på det." Är det inte magiskt att så många vill komma på författarträffen? Är det inte just det man vill? Jag förstår inte själva attityden till omgivningen och människorna man ska serva. Bah!