Centralt begrepp i Carl Gustav Jungs (1975-1961) psykologi om grundläggande tankemönster som gör att vi uppfattar människor, händelser och situationer i enlighet med föreställningar om tillvaron som är så urgamla att de blivit en del av vår mänskliga natur. Hit hör sådana "begrepp" som hjälten, befriaren, frälsaren, hämnaren, martyren, vampen, modern, förföraren, labyrinten, evigheten, död och återuppståndelse, animus, anima, skuggan m fl.
Tanken är att vi liksom vi tycker djurungar och småbarn är "oermotståndligt söta", liksom vi har en inre förutsättning att bli förälskade och känna erotisk dragning till andra och liksom vi upplever alla våra grundläggande känslor, så bär vi på ärftliga anlag som gör att vår hjärna "instinktivt" (som Jung uttrycker det) tolkar tillvaron i sådana teman som han kallade arketyper, upplever dem i drömmar och skapar och förstår på ett omedvetet plan symboler som handlar om dem.
Jag tänker att många företeelser inom olika mytologier och religioner hänger samman med arketypen och därför också på nytt och på nytt kan användas vidare och fortfarande ha samma dragningskraft på människan. Det är en spännande tanke att inte bara kroppen bär spår av evolutionen, utan också psyket, att det finns saker där som är urgamla och som vi inte är helt medvetna om. Jag tycker om att veta att det finns ett undermedvetande som jobbar åt mig och som talar om saker för mig, t.ex. genom intuition. Liksom jag vet att jag bör lyssna på andra, bör jag också lyssna på mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar