Mondiano

När jag ändå var på bibblan röck jag åt mig Nattens gräs av Mondiano, du vet Nobelpristagaren. Jag brukar inte läsa Nobelpristagare, för böckerna är ofta så tjocka. Men boken var rätt tunn och Mondiano är fransman, så är det. Jag blev besviken. Inte på hans språk, det är det inget fel på, men på huvudkaraktären. Herregud, en mer kall och tråkig person får man väl leta efter! Det kändes som om han inte hade något inre liv alls. Två små ögon som springer omkring i Paris mitt i natten. Jag överger Mondiano, tyvärr, trots franskheten.