Mer musique

I förrgår köpte jag några skivor på Bengans. Bland annat en samling med franska sånger, Je me souviens d'une chanson. Och i den samlingen finns en skiva med Juliette Gréco, denna franska sångerska, som verkligen ser ut som en urfransyska med sin dödliga kajal (ajajaj nu kommer fördomarna fram) och sjunger som en också, underbart! Gréco har också medverkat i filmer och skrivit en självbiografi. Jag märkte att de sånger som fanns på skivan inte var de mest berömda, men om man kollar runt på YouTube så finns det en sångskatt att finna. Jag gillar t.ex. Sous le ciel de Paris väldigt mycket. Jag önskar att Rendezvous i P2 skulle spela fler av dessa franska amazoner som sjunger så mörkt och vackert. Ja, det är nog en av anledningarna till att jag tycker om äldre musik, sångarna skriker inte - som idag - utan sjunger. Och sångerskorna sjunger mörkt, vilket är ovanligt idag, om man tittar på dem som spelas mest i radio.

Juliette Gréco. Bildkälla: Chiara Samugheo

Nog är jag lite av en frankofil, men det måste man väl få vara. En i raden bara.


Ces mots chargés de romance
Comme un matin qui sourit
C'est un amour qui commence
Dans le printemps de Paris