Den värld de döda lever i är ett förtorkat hjärta.
Varje värld är ett hjärta, en sfärisk rytm,
en omöjliga avsikters rytm
som ändå sjunger sig själv, tror sig höra musik.
Den värld de döda lever i är en tyst kör.
Den hör inte sig själv, den sjunger inte sig själv.
Dess vilja har stelnat till minne,
svart som levrat blod, utan flöde.
Till dödens smärtfria sorg pulserar den.
Den värld de döda lever i är ett levande hjärta
i en kropp som en gång levde.
De döda rör sig varken mot himmel eller helvete.
Deras efteråt är deras förut.
Den värld de döda lever i är ett förtorkat hjärta,
samma hjärta som alltid, fastän förtorkat.
Jag hittade en liten poesibok, tunn och eländig utanpå, som visade sig innehålla en märklig skrift - de dödas liv - skriven av en Laura Riding och illustrerad av John Aldridge. Denna Laura verkar ha varit en verkligt originell person. Gavs ut på Woolfs Hogarth Press och gav sig efter poesin in på språkfilosofin. Boken innehåller flera dikter, som alla har titlar såsom De dödas tre själar, Mortjoys (han är en lycklig död) teater, Romanzels förvandling, Dödfödslar, De dödas festmåltid osv. Illustrationerna påminner om några av mina egna bilder gjorda i collageteknik, som också har symboliken som tema: kroppar, växter, hus, trappor, skelett. När jag betänker ordet arketyp är det detta jag ser framför mig.
Illustration till dikten ovan.
I eftertexten kommer en viss förklaring till boken i och med Ridings eget uttalande om att de döda inte är döda i fysisk mening, de är levande döda - "de tröttsamma massor som lever sina monotona, repetitiva och självförgörande liv här och nu", som Jonas Ellerström skriver. Och detta skulle vara under "en period i den moderna tillvaron, och särskilt den moderna konsten och litteraturen, under vilken all livlighet tycktes dödsmärkt och en lögn om livet blåstes in i döden, i namn av verklighet" (Ridings egna ord i en bandupptagning från 1972). Alla dem som någon gång fått ett verk refuserat kan väl kanske känna igen sig i hennes frustration. Det handlar om identitet och att känna sig sedd eller hörd. Hör man hemma eller blir man avvisad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar