Såningsmannen (L'homme semence)

Jag hittade en liten juvel i fredags. Skimrande likt pärlemor öppnade sig den lilla boken för mig, sprängfylld med kropp och kvinnlig sexualitet, den som man varit så rädd för under århundraden. Det handlar om fruktbarhet och hur en grupp kvinnor inget hellre vill än att det ska komma en man till dem, de som inte sett en på två år. Kroppens cykler och behov är här större än något annat. Berättelsen får ytterligare kontur av att kvinnorna och barnen i byn inte vet om det finns några andra överlevande runtomkring dem. När gendarmerna under Napoleon fört bort alla män, bereder sig kvinnorna på att kejsardömets väktare ska komma tillbaka för att straffa dem också. Men de kommer aldrig. "Ingen kom, som om vanära hade dragits över vårt lilla samhälle, som om vi vore pestsmittade och låg svepta i karantänens dimma, dolda för resten av världen."

Violette Ailhaud (1835–1925) är sjutton år och nyförälskad när hennes provensalska hemby 1852 brutalt berövas alla sina män i repressionen som följer på det republikanska upproret i december 1851. De två följande åren lever byns kvinnor totalt isolerade från omvärlden, i förtvivlad väntan på att männen ska återvända. För att släktets fortbestånd ska säkras svär de en ed att den förste man som dyker upp ska bli deras gemensamme älskare. Långt senare nedtecknar den då åttiofyraåriga före detta lärarinnan Violette Ailhaud sina minnen av denna för henne och hennes medsystrar omvälvande tid. Violette Ailhaud avled vid 90 års ålder 1925. Såningsmannen gavs ut i Frankrike första gången 2007 och har sedan dess vunnit en hängiven och ständigt växande läsekrets runtom i landet. Den har bland annat framförts som teater och dans, givits ut som ljudbok och tecknad serie och 2015 kommer Såningsmannen upp på de franska biodukarna. Berättelsen om den kringvandrande hovslagaren som skänkte nytt liv åt kvinnobyn uppe i bergen har fått stor uppmärksamhet också i andra länder.

Jag skulle gärna se den filmen! Hoppas att den kommer till Sverige. Jag tycker väldigt mycket om den här boken, för den ger en så självklar bild av kvinnans sexualitet. Inget fördöms eller beskrivs som underligt, det vi tyvärr är vana vid. Sexualiteten kopplas också till den provencalska topografin kring byn. Ailhaud älskade sin by, det märks av den sinnliga beskrivningen av den. Och hon för fram ett speciellt berg, Lure, som i hennes ögon liknar en manshand, "narig av sol, vind och arbete". Och hon fortsätter: "På kvällarna, då mistralen [en vind] har berusat oss hela dagen långt mer än vårt vin, kommer handen så nära att jag tycker mig känna hur den lägger sig på min tomma, brännheta mage. Jag drömmer att den brer ut sig mot mina brösts vulkaner och mitt skötes källa." Beskrivningen av den unga kvinnans onani är mycket vacker och pulserar, liksom författarens övriga ord, av liv. Och när en man äntligen kommer - den som man i byn kommit överens om att dela på - kommer också en kärlek. Men kärleken blir aldrig hård eller svartsjuk, aldrig destruktiv eller sorglig, utan bara som den är. När mannen ska resa vidare går livet vidare. "Det hade varit hårt och härligt, och så skulle det förbli." Läs boken nu!

Recensioner finns t.ex. i Sydsvenskan och i Litteraturmagazinet.

Montagne de Lure. Bildkälla: Visorando