Psalm

1
Tig med mig som alla klockor tiger!

I fasornas efterbörd
letar avskummet ny näring.
Till beskådan hänger på långfredagen
en hand på firmamentet, två fingrar saknar den,
den kan inte svära, att allt,
allt inte varit och att ingenting
skall vara. Den dyker i de röda molnen,
rycker bort de nya mördarna
och går fri.

Om natten på denna jord
ta tag i fönster, vika undan lakanen
så att de sjukas hemlighet blottas,
en böld full av näring, oändliga plågor
för varje smak.

De behandskade slaktarna
hejdar de blottades andetag,
månen i dörröppningen faller till marken,
låt skärvorna ligga, handtaget...

Allt var ordnat för sista smörjelsen.
(Sakramentet kan inte utdelas.)

2
Eftersom allt är fåfänglighet: -
anförtro dig inte mer åt någon
och övertag inget ämbete.
Förställ dig inte mer
för att undgå att blottställa dig.

Infria löftena
framför en blind spegel i luften,
framför en stängd dörr i vinden.

Obeträdda är vägarna på himmelens klippvägg.

3
O ögon, förbrända av solförrådet jorden,
tyngda av alla ögons last av regn,
och nu inspunna, sammanvävda
av nutidens
tragiska spindlar...



Ingeborg Bachmann