Om kvällen frågar jag min mor
i smyg, när klockorna har ringt,
hur jag ska tolka dagarna
och förbereda natten.
Djupt i grunden vill jag ständigt
säga allt och inget dölja,
välja ut ackord ur det
som omger mig av klanger.
Tysta lyssnar vi tillsammans:
mor är den som drömmer mig
och likt gamla visor rör hon
vid mitt väsens dur och moll.
Ingeborg Bachmann
Är det inte oerhört vackert? Det är den första dikten i den bok med samlade dikter som kom ut 2014 i Sverige på Ellerströms. När jag läser henne slås jag av musiken, klangerna; dikterna liksom flödar ut i min kropp på det mest besynnerliga vis. De blir såsom psalmer för den troende själen, de blir till i varje ögonblick.
Bachmann. Bildkälla: Poetry Foundation
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar