Feministen Miyazaki

Jag hyser ett stort intresse för Hayao Miyazakis filmer, för de besitter en helt annan berättelsestil än andra anime-filmer. I hans filmer ryms hela världar, vilket jag tycker är särskilt från andras alster. De har ett djup och en större sammanhang. Vi såg Nausicaä från vindarnas dal igår kväll. Visste du förresten att namnet Nausicaä kommer från Homeros Odyséen? Hon var en prinsessa, som Odysseus mötte under sina färder. Han var naken, långhårig och smutsig, och prinsessans följe tog honom för ett monster.

Odysseus hittas av prinsessan Nausikaa. Bildkälla: Grammaticus

Miyazakis Nausicaä är en fantastisk film, episk och storslagen likväl som detaljrik och vardagsnära. Huvudkaraktären Nausicaä, prinsessan, besitter intressant nog många traditionellt manliga egenskaper såsom mod, beslutsamhet, vara aktiv, nyfikenhet och kunskapstörst. Även de vuxna männen i hennes lilla land lyssnar på henne och hon tar plats, vilket är lysande. I många andra Miyazaki-filmer är huvudkaraktären (eller en av dem) också av kvinnligt kön och har liknande egenskaper. Extra intressant är att flera antagonister också är kvinnor, oftast vuxna kvinnor (t.ex. general Kushana i Nausicaä och Eboshi i Prinsessan Mononoke) till skillnad från protagonisten, som brukar vara barn eller ungdom (Nausicaä själv i förra exemplet och Mononoke i andra).

Kushana och Eboshi. Bildkällor: Mangauk och Medialib

I Spirited away är antagonisten en gammal häxa, liksom i Det levande slottet. De två är dock inte bara elaka, utan skildras också med hjärta och mänsklighet. Jag tror att det är just det, som gör filmerna så attraktiva för mig; världen är inte bara svart eller vit, utan alla är både goda och onda, på sitt sätt. Oavsett kön skildras alla olika karaktärer med djup känslighet. Det är tydligt att tecknarna har gjort sitt fältarbete. Allra tydligast tycker jag man ser det hos Chihiro i Spirited away. Hennes rörelsemönster är fantastiskt bra utarbetat. I extramaterialet till Nausicaä säger man att Miyazaki är feminist och aktivt har valt att föra fram kvinnor i sina filmer (och i arbetet på studio Ghibli) och det är uppfriskande att se filmer, som bryter mot det vanliga mönstret.

Miyazaki. Bildkälla: Le monde

Förra året, 2014, började anime-serien Ronja Rövardotter (Sanzoku no musume Rōnya) sändas. (Här finns det första avsnittet att se: TV-dags.) Det är helt i Miyazakis linje att välja en sådan historia. Men nu är det inte pappa Miyazaki som håller i tyglarna, utan sonen. Det syns tyvärr. Han har valt att arbeta med datoranimation, vilket förtar mycket av känslan. Karaktärerna blir stela och livlösa, vilket är mycket tråkigt när man nu har lagt så mycket arbete på dem. För mycket arbete är det ju. 2D-bakgrunderna är ändå lika vackra som vanligt och vildvittrorna (som kallas harpyor) är underbart tecknade, även om deras tal inte är lika mustigt vildvittrigt som i den svenska filmen från 1984.

Bildkälla: TV-dags