Hällandet av vatten

Det som upplever. Det som sugs
upp av varje källa. Det som är själv
en källa till allt. Varje suck
som vinden stiger. Uppåt med skyarna. Liksom
gnistor stiger uppåt från en sprakande eld. Det som är
utan egenskaper. Det som inte kan känna
någonting annat. Det som i
sanning nästan inte
är till. Nästan
inte.







Av Ann Jäderlund, ur Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar



Jag känner igen bilden av att hälla vatten över sig, men i form av att hälla vatten över sina händer. Vad kommer det ifrån? Säkert någon dikt. Det samspelar med »vind över mina händer«, även det säkert från någon dikt någonstans, någon gång. Handlar det om att rena sig själv från något illa man gjort? Handlar det om att dö och pånyttfödas? Kärnan som finns kvar, den lilla starka kärnan, det är det som upplever.