Jag är klar med både Mot fyren och Under all denna vinter. Den ena lämnar mig tämligen ambivalent och den andra med både igenkänning och förbehåll. Mot fyren sades vara hennes bästa bok; jag vet inte riktigt om jag skulle kalla den det. Den första delen är så väldig i format till skillnad från de andra. Varför tänker man sig att mrs Ramsay måste bekämpas? Det verkar snarare som att det är mr Ramsay som är despoten men han upptar inte alls de berördas sinnen som mrs gör. Hon bekämpas från alla hörn, medan han utan att egentligen göra något blir "förlåten" bara genom att vara man och att vilja.
Under all denna vinter gör mig förbryllad. Jag läste den snabbt, för den är inte särskilt lång. När jag började läsa så tyckte jag inte att språket riktigt höll, men det tog sig senare. Jag fick en känsla av att texten inte riktigt hade känslan med sig, trots att det är vad den handlar om, men när jag läste arbetsdagboken så förstår jag vad det är jag kände men inte kunde sätta ord på: den är teoretisk. Allt börjar med en teoretisk tanke, modersmordet. Och psykoanalys, dessa horribla teorier som pressar in allt verkligt i en fyrkant eller cirkel (eller vad de nu har för mallar) och gör det overkligt. Det blir till intet. Jag tycker inte att boken är särskilt nyansrik och heller inte att den resa huvudkaraktären gör, under de dygn boken utspelar sig, är övertygande. Igenkänningen spelar mot detta - även jag ser i syne, speciellt i dimman mellan vakenhet och sömn men även i fullt dagsljus. En skugga blir till ett djur eller en person, prickar rör sig, prassel tolkas direkt som något skrämmande etc. Där förstår jag henne. Men när det plötsligt, och då menar jag plötsligt, växer till något helt annat, då tappar jag bort henne. Det blir skräckhistoria av det hela. Och jag som trodde det handlade om mor-dotterrelationen. Men jag antar att författaren behövde ett utspel eller en katalysator och att hon inte fann någon sådan "i verkligheten". Synd. Och en tråd, som jag tyckte var intressant men som tyvärr aldrig togs upp igen, var den om hennes sömn när hon var liten. "Något känns fel." Är inte det en vink så god som någon på att detta är betydelsefullt? Och hjortarna, var hamnar de? Det finns säkert någon bra teoretisk förklaring: det betyder det, och det betyder det osv. Men det är som sagt teoretisk, inte känsla. Men jag kan förstå hennes passion, även jag hamnar i en slags euforisk stämning när jag läser en massa olika saker, som intresserar mig och som för mig vidare till något annat. Men att förmedla det till läsare, det är något helt annat. Ta t.ex. bort hennes arbetsdagbok från boken. Vad har vi då kvar? Inga förklaringar alls, inga ingångar alls, för texten är inte hel utan dem. Men det borde den vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar