Stolthet och fördom

Min stora favorit på TV har alltid varit den engelska serien Stolthet och fördom, jag tror den är gjord av BBC. Jag spelade in den när den gick för herrans många år sedan och köpte den sedan på DVD. Denna ser jag någon gång per år i alla fall, mestadels vintertid eller när jag är sjuk. För någon vecka sedan hade jag en sådan kväll, när man inte orkar någonting, kroppen kändes underligt kraftlös. Då satte jag på den och njöt. Det roliga är att jag kan TV-serien bättre än boken. Filmen, som kom för några år sedan gillar jag inte alls lika mycket. Den går väl an, som Darcy skulle ha sagt, men är inte bra nog för att fresta mig.

Colin Firth som Darcy via Fanpop

Igår satte jag igång med att läsa boken igen, för jag tänkte att boken måste innehålla något mer, något som inte kom med i serien, trots dess längd. Och visst gör den det, här och där, men mycket är direkt taget ur boken, vilket gläder mig. Jag är en sådan som tycker om när man visat originalet respekt (vilket föranleder mig att säga hur illa jag tycker Peter Jackson har behandlat Tolkien!). Jane Austen skriver - med Ernsts och alla andra TV-personligheters egna ord - hur bra som helst! Blä, vilket uttryck. Jag har i alla fall kommit så långt som till mr Collins entré. Hu! I serien spolar jag förbi de mest pinsamma scenerna och jag har funnit mig göra likaledes i boken. Jag kan bara inte med mrs Bennets och de yngre systrarnas besök på Netherfield, nej inte heller i skrift.

Jane tecknad av systern Cassandra via Wikipedia

Virginia Woolf skriver om Jane Austen någonstans, jag ska kolla upp det och skriva mer om det imorgon. Toodeloo!