L'amant

I fredags natt råkade jag zappa till TV4 Film och kom mitt in i filmen Älskaren, som spelades in 1992. Den är baserad på boken med samma namn av Duras och jag hade inte sett den förrän i förrgår - om än inte hela. Du som har samma problem kan lugnt sätta på tv:n igen den 30:e april, för då visas den igen. Den är rätt explicit och gör mig (det händer alltid när jag ser en film baserad på en älskad bok) både glad, besviken och fundersam. Roligt är att en Tony Leung gör en roll - han var sig dock inte lik, tänkte jag och fann att det är en annan Tony Leung än den som spelar i t.ex. In the mood for love. Men den Tony som spelar är likafullt för snygg för rollen. Jag läser karaktären som rätt alldaglig, som osnygg för ögat men med tiden älskvärd även till det yttre. Denna älskare är rätt snygg till det yttre men inte med den glöd han borde ha. Nåja, filmen är heller inte känd för att vara fantastisk. Jag ser ändå fram emot att se första halvan av den om några veckor.

Bildkälla: Dromedaren

Ur Älskaren:

Runtomkring färjan, floden, bräddfull, dess vandrande vatten går genom risfältens stillastående vatten, de blandar sig inte. Floden har svept med sig allt som har kommit i dess väg ända från Tonlesap, den kambodjanska skogen. Den för med sig allt den stöter på, halmhyddor, skogar, förkolnade brandrester, döda fåglar, döda hundar, tigrar och bufflar som drunknat, människor som drunknat, lockfåglar, öar av hoptrasslade vattenhyacinter, allt är på väg mot Stilla havet, ingenting har tid att sjunka, allt förs bort av strömmens virvlande djupa storm i flodens inre, allt hålls svävande på ytan av strömmens kraft. 

Bildkälla: Lucy chubby

 

Det är vackert. Bilderna, stämningen, man kan se, smaka, känna, höra, känna lukterna. En sak som gjorde mig glad när jag såg filmen var kvinnan i bilen, det vill säga den dam jag tror är Anne-Marie Stretter, som i Älskaren kallas "damen" kort och gott. "Damen sitter på terrassen till sitt rum...", "Samma särart skiljer damen och den unga flickan med den platta hatten från de andra människorna på stationen. [...] Isolerade båda. Ensamma, drottningar. Deras onåd är självskriven. Båda är helgade åt vanäran genom denna kropp de har, smekt av älskare..." Jag är så ivrig att få sätta tänderna i Vicekonsuln!