Nu kommer du att få veta hur det gick för varietéartisten i Colettes bok - det vill säga om du läser vidare i det här stycket. En mening i slutet fångade mig: "Å, du kommer länge att vara som en olidlig törst på min väg!" Det är en vacker mening. Den säger i princip allt. Allt vad som hänt, allt vad som kommer att hända. Men känslan är inte riktigt där innan den faller, så jag kan inte tro på den. Jag känner igen den, men jag kan inte tro på den, inte här. Hon valde bort, hon tillät sig aldrig att älska, vad än Colette skriver. Nej, hon älskade honom aldrig.
Något jag har emot Colette är hennes monstruösa antal ... De flesta meningar slutar med de tre prickarna och det stör mig! Om det nu bara hade varit i en av böckerna, som en karaktäristik av jaget, men nej. I alla. Uh, jag kan inte med dem. För mig betyder de att den som skriver är disträ - eller rent av förolämpande om det används utan något annat - såtillvida de används hela tiden. Brukas de med måtta har jag inget emot dem, tvärtom kan de då peka på något viktigt. Nu känner jag mig som en mossig gammal professor, kvar i forntiden, men ibland måste man få känna sig så. Bäst att sluta medan man känner sig gammal. Det är ändå fredag.
Glöm inte Rendezvous i P2 ikväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar