Glad valborgsmässoafton!

Bildkälla: Din säkerhet

 

Nu kommer en liten helg igen, vi ses på måndag!

Interesting indeed!

I en översikt om världens litteraturhistoria fann jag en anmärkning om Jane Austens inspirationskällor: "[...] Fanny [Frances] Burney (1752-1840), vars Evelina (1778), en fin skildring av en ung flickas utveckling, och Cecilia, or Memoirs of an Heiress (Cecilia eller en arvtagerskas minnen; 1782) blir utgångspunkt för Jane Austens mer betydande författarskap". Jag har därför fjärrlånbeställt Evelina, som inte verkar finnas på svenska.

Evelina av John Hoppner via Lesley Anne Mcleod

Burney Centre at McGill University är en sajt som berör hela den stora familjen Burney, litterärt och musikaliskt begåvade. Bilden nedan är målad av Fannys konstnärligt begåvade bror, Edward Fransisco Burney (1760-1848).

Fanny Burney av EF Burney.

Bildkälla: Burney Centre

 

En liten lista på Fannys verk:

• Evelina, or, A Young Lady's Entrance into the World (1778)
• The Witlings (1779)
• Cecilia, or, Memoirs of an Heiress (1782)
• Edwy and Elgiva (1788-1795)
• Hubert de Vere (1790-1797)
• The Siege of Pevensey (1790-1791)
• Elberta (1791-)
• Brief Reflections Relative to the Emigrant French Clergy (1793)
• Camilla, or, A Picture of Youth (1796)
• Love and Fashion (1798-1800)
• A Busy Day (c. 1801-1802)
• The Woman-Hater (c. 1801-1802)
• The Wanderer, or, Female Difficulties (1814)

Och hennes systrar och bröder låg inte långt efter, de har alla en gedigen utgivning av böcker - fackböcker eller romaner. Det ska bli intressant att se huruvida man kan se någon referenspunkt till Austen, men det kommer ta ett tag, för jag läser inte alls lika snabbt på engelska som på svenska. Fanny skrev också dagböcker och brev, som också finns att få tag på, allt på engelska. På bloggen History and other thoughts kan man läsa vad Fanny skrev om prinsessan Augusta av England:

She [Augusta] "let the hairdresser proceed upon her head, without comment and without examination, just as if it was solely his affair, and she only supported a block to be dressed for his service... And when he begged she would say whether she would have any ribbons, or other things, mixed with the feathers and jewels, she said, "You understand all that best, Mr Robinson, I'm sure - there are the things - so take what you please."

Jag vet dock inte om detta skrevs i ett brev eller dagboken, för källan nämns inte. Det lilla jag alltså läst av henne får mig att vilja läsa mer, så jag väntar ivrigt på Evelina.

Saker som inte förändras...

"Vår tid är en tid för dem som pratar, och inte för dem som gör något; och anledningen till detta är att världen håller på att bli gammal. Vi har gjort så stora framsteg inom Konst och Vetenskap att vi lever tillbakablickande och helt begapade i förflutna bragder. Anhopningen av kunskap har blivit så enorm att vi försjunkit i förundran över den höjd den nått, i stället för att försöka bestiga den eller lägga något till den; under tiden förvirras och bländas åskådaren av det väldiga utbudet. Var finns det en ledig nisch? Var en obeträdd stig? Vad är det för mening att göra något, om vi inte kan göra det bättre än de som gick före oss?"

William Hazlitt

Man kan lätt tro att det här är skrivet i dag, men nej, det är 190 år gammalt! "Bättre" är dock ett ord, som man kan se olika på, och tur är väl det. Om "annorlunda" är bättre, då har varje tidsålder lyckats väl i sammanhanget.

Vicekonsuln, Stoltheten och Fördomarna

Vicekonsuln är allt man kan önska sig. Jag har inte läst ens halva, utan tar det långsamt som för att boken ska hålla så länge som möjligt, njuter för varje sida. Översättaren har skrivit ett förord, som analyserar och tolkar boken, vilket kanske gör att det borde ha varit ett efterord istället. Nu fick jag "veta" allt redan innan, vilket irriterade mig en smula. Om du tänker läsa boken, så hoppa över förordet och läs det sist - det är mitt råd. Filmen India Song är sprungen ur boken, så om du gillar läsningen, se också filmen. Eller tvärtom!

Duras via Hela Hälsingland

Stolthet och fördom är nu slutläst, jag har suttit uppe om nätterna och läst tills ögonen blödde. Eftersom jag hela tiden har serien i bakhuvudet när jag läst, har jag till min förvåning sett att Austen ofta låter bli att ha med dömande utlåtanden om hur hennes karaktärer säger något, t.ex. "sa hon illmarigt" eller liknande. Replikerna kommer, men också bara så rakt på, så att läsaren själv får tänka hur tonfallet och kroppsspråket är. Jag tycker själv att det är bra, och jag får skylla mig själv som ser på filmer och serier så ofta. I serien filmas dubbelbröllopet, vilket inte alls förekommer i boken, så de har nog tagit sig några friheter. Att Darcy kommer upp ur vattnet är också påhittat - men bra! Jag gillar ju den scenen och det ger en förklaring till varför han går in först och byter om. I boken är det lite luddigt varför han inte bara stannar där ute med gästerna. I slutet får man också se mer av förhållandet mellan Lizzie och Darcy, att hon retas och skojas med honom och är den "livligare" av de två. Lizzie frågar också Darcy när han började älska henne och han ber henne bränna det långa brevet, eftersom han skrev det i ett bittert sinnestillstånd och därför kanske inte skrev de rätta sakerna, så här i efterhand. Filmer är alltid förenklade eller som i serien mer detaljerad, sådant måste man räkna med till viss mån. Men glöm för all del inte att läsa också, det ger något annat till kalaset.

Illustration från 1895 års utgåva via Wikipedia

Min käras väg

Här min kära vän har vandrat,
vandrat den min själ har utvalt,
här min trogna vän har trampat,
här mitt hjärtas ljus har framgått.
Han har stigit här på sveden,
han har suttit här på stenen.
Ljusare mig synes stenen,
hällen är förmer än andra,
heden dubbelt skön jag finner,
lunden femfalt mera ljuvlig,
kärret sexfalt blomstersmyckat,
skönare är hela skogen,
där i dag min vän har vandrat,
där min käras väg har framgått.





Ur Kanteletar, översättning av Joel Rundt

Woolf om Austen

Essän om Austen finns i Böcker, en essäsamling utgiven av Ellerströms 2014. Hon nämner dock inte särskilt ofta Stolthet och fördom, mera Emma, Övertalning, Love and Freindship (sic), som är en outgiven bok från ungdomen, och The Watsons, som hon blev missnöjd med och inte avslutade. Det är intressant att läsa en redogörelse för en författarinna av en annan, som öppet kritiserade just biografiskrivare och överhuvudtaget alla som skrev om författaren och inte verken. Hon stannar vid andras omdömen om Jane, såsom att hon är "besynnerlig och tillgjord", "den sötaste, våpigaste, mest tillgjorda giftaslystna fjäril" och att hon har "stelnat till det mest kappraka, pedantiska, sammanbitna prov på 'ungkarlslivslycka' man kan tänka sig" samt att "hon inte drog till sig mer uppmärksamhet i sällskapslivet än en eldgaffel eller en gnistskärm". Och när Stolthet och fördom hade kommit ut blir hon "alltjämt en eldgaffel - men en eldgaffel som alla bävar för". Vad kan man inte skapa för monster av bara dessa få omdömen? Som hon säger i essän: "men nog nu. Spekulationer av det slaget är fåfängliga". Ändå bygger hon sin essä på dem!

Jane Austen som actionfigur via moa maria. Man

skulle ha en actionfigur av Woolf också, så att de

kunde fightas om saken!



Eartha Kitt

Birgitta Tollans tredje del i serien När vinden vänder handlar om Eartha Kitt - sångerska, skådespelare, aktivist - född av en svart kvinna på en bomullsplantage, som blev havande genom en våldtäkt, enligt Kitt. Myndigheterna hindrade Eartha från att ta reda på vem fadern var, de målade över hans namn på hennes födelseattest med svart färg. Han var förmodligen vit.

Hon har en mycket vacker röst och ett härligt kurrande läte, som man till exempel hör när hon spelar Cat Woman i Läderlappen.

Eartha som Cat Woman via Lulus

Hon stödde samkönade äktenskap och uttalade sig om Vietnamkriget så att hon fick lov att flytta till Europa under ett antal år. Lyssna här på Tollans fantastiska reportage.

Bildkälla: Seven Movies

Stolthet och fördom

Min stora favorit på TV har alltid varit den engelska serien Stolthet och fördom, jag tror den är gjord av BBC. Jag spelade in den när den gick för herrans många år sedan och köpte den sedan på DVD. Denna ser jag någon gång per år i alla fall, mestadels vintertid eller när jag är sjuk. För någon vecka sedan hade jag en sådan kväll, när man inte orkar någonting, kroppen kändes underligt kraftlös. Då satte jag på den och njöt. Det roliga är att jag kan TV-serien bättre än boken. Filmen, som kom för några år sedan gillar jag inte alls lika mycket. Den går väl an, som Darcy skulle ha sagt, men är inte bra nog för att fresta mig.

Colin Firth som Darcy via Fanpop

Igår satte jag igång med att läsa boken igen, för jag tänkte att boken måste innehålla något mer, något som inte kom med i serien, trots dess längd. Och visst gör den det, här och där, men mycket är direkt taget ur boken, vilket gläder mig. Jag är en sådan som tycker om när man visat originalet respekt (vilket föranleder mig att säga hur illa jag tycker Peter Jackson har behandlat Tolkien!). Jane Austen skriver - med Ernsts och alla andra TV-personligheters egna ord - hur bra som helst! Blä, vilket uttryck. Jag har i alla fall kommit så långt som till mr Collins entré. Hu! I serien spolar jag förbi de mest pinsamma scenerna och jag har funnit mig göra likaledes i boken. Jag kan bara inte med mrs Bennets och de yngre systrarnas besök på Netherfield, nej inte heller i skrift.

Jane tecknad av systern Cassandra via Wikipedia

Virginia Woolf skriver om Jane Austen någonstans, jag ska kolla upp det och skriva mer om det imorgon. Toodeloo!

Kulturdirekt.se

Vill man göra något men vet inte riktigt vad, då kan man gå in på www.kulturdirekt.se, som är en sajt där man "samlar Stockholms kulturliv på webben" - och det är ju bra! Allt får plats här, men det gäller att kolla ordenligt, för annars försvinner godbitarna i havet.

Vår

Vad nyttar det, April, att du är här igen?
Skönhet är inte nog.
Du kan ej längre ge mig ro med dina röda
små löv, som klibbar då de öppnar sig.
Jag vet, vad jag vet.
Solen baddar mig i nacken, när jag mönstrar
de små krokusknopparna.
Jordens doft är god.
Det är klart, att det inte finns någon död.
Men vad betyder det?
Det är inte bara under jord, som människornas hjärnor
förtärs av maskar.
Livet i sig självt
är ingenting,
en tom bägare, en trappa utan mattor,
det är inte nog, att du kommer, varje år, här nedför kullen,
April,
som en pladdrande idiot och strör dina blommor.





Edna Saint Vincent Millay



Den här dikten tycker jag är intressant, för den lät inte vacker när jag läste den första gången. Men den växer, liksom de knoppar hon nämner, med varje läsning. Och den väcker fler frågor när man studerar den närmre. Hon ställer den främsta frågan själv: "Men vad betyder det?" Vad menar hon egentligen med att det "inte finns någon död"? Och hur hänger det ihop med den hennes egen fråga? Och vilka är maskarna, som förtär människornas hjärnor även ovan jord? Vad är "inte nog"? Är det livsledan som har knackat på dörren?

Denna april vi har nu är något helt annat än den i dikten, den växer över alla breddar, örtesängar, rabatter och gräsmattor. Någon har gett våren anabola steroider. Nu väntar bara bakslaget. (Ja, jag är pessimist. Eller realist som vi pessimister brukar kalla oss själva.) Men här är vi nu och det är bara att njuta av skådespelet:

L'amant

I fredags natt råkade jag zappa till TV4 Film och kom mitt in i filmen Älskaren, som spelades in 1992. Den är baserad på boken med samma namn av Duras och jag hade inte sett den förrän i förrgår - om än inte hela. Du som har samma problem kan lugnt sätta på tv:n igen den 30:e april, för då visas den igen. Den är rätt explicit och gör mig (det händer alltid när jag ser en film baserad på en älskad bok) både glad, besviken och fundersam. Roligt är att en Tony Leung gör en roll - han var sig dock inte lik, tänkte jag och fann att det är en annan Tony Leung än den som spelar i t.ex. In the mood for love. Men den Tony som spelar är likafullt för snygg för rollen. Jag läser karaktären som rätt alldaglig, som osnygg för ögat men med tiden älskvärd även till det yttre. Denna älskare är rätt snygg till det yttre men inte med den glöd han borde ha. Nåja, filmen är heller inte känd för att vara fantastisk. Jag ser ändå fram emot att se första halvan av den om några veckor.

Bildkälla: Dromedaren

Ur Älskaren:

Runtomkring färjan, floden, bräddfull, dess vandrande vatten går genom risfältens stillastående vatten, de blandar sig inte. Floden har svept med sig allt som har kommit i dess väg ända från Tonlesap, den kambodjanska skogen. Den för med sig allt den stöter på, halmhyddor, skogar, förkolnade brandrester, döda fåglar, döda hundar, tigrar och bufflar som drunknat, människor som drunknat, lockfåglar, öar av hoptrasslade vattenhyacinter, allt är på väg mot Stilla havet, ingenting har tid att sjunka, allt förs bort av strömmens virvlande djupa storm i flodens inre, allt hålls svävande på ytan av strömmens kraft. 

Bildkälla: Lucy chubby

 

Det är vackert. Bilderna, stämningen, man kan se, smaka, känna, höra, känna lukterna. En sak som gjorde mig glad när jag såg filmen var kvinnan i bilen, det vill säga den dam jag tror är Anne-Marie Stretter, som i Älskaren kallas "damen" kort och gott. "Damen sitter på terrassen till sitt rum...", "Samma särart skiljer damen och den unga flickan med den platta hatten från de andra människorna på stationen. [...] Isolerade båda. Ensamma, drottningar. Deras onåd är självskriven. Båda är helgade åt vanäran genom denna kropp de har, smekt av älskare..." Jag är så ivrig att få sätta tänderna i Vicekonsuln!

Naj, inte igen!

Jag hänger inte alls med när Jenny Lindh i DN skriver under rubriken Bibliotekarien hämtar upp från magasinet: "Måndag den 20 april infaller internationella Cannabisdagen, då vi traditionsenligt bär marijuanalövsmönstrad t-shirt och hedrar Herodotos, Alexandre Dumas, Ken Kesey, Norman Mailer, Baudelaire och Anais Nin – litteraturens förnämsta brajpropagandister. Själv föredrar jag grovsnus men blir alltid drogliberal av följande dessert ur 'Greven av Monte Cristo': 'En slags sylt gjord på hasch och spansk fluga, kryddnejlika, muskot, pistage, socker, smör och apelsinjuice (…) en gudomlig rätt med vars hjälp det möjligas gränser skall försvinna, oändlighetens rymder skall öppna sig och man kan fri till håg och sinne ströva omkring i drömmarnas värld.'"

Min bild av Anaïs Nin är att hon är väldigt emot alla sorters droger, även om hon ibland har provat dem. Hon skriver t.ex. i 5:e dagboken:

I have to go on in my own way, which is a disciplined, arduous, organic way of integrating the dream with creativity in life, a quest for the development of the senses, the vision, the imagination as dynamic elements with which to create a new world, a new kind of human being. Seeking wholeness not by dreaming alone, by a passive dreaming that drugs give, but by an active, dynamic dreaming that is connected with life, interrelated, makes a harmony in which the pleasures of color, texture, vision are a creation in reality, which we can enjoy with the awakened senses. What can be more wonderful than the carrying out of our fantasies, the courage to enact them, embody them, live them out instead of depending on the dissolving, dissipating, vanishing quality of the drug dreams. I will not be just a tourist in the world of images, just watching images passing by which I cannot live in, make love to, possess as permanent sources of joy and ecstasy.

Extas och glädje kommer alltså från verkliga upplevelser och erfarenheter. Hon söker kärlek och vänskap och upplever passion och rus genom att prata och umgås med människor som hon tycker om, genom att uppleva skönhet i världen och genom att skapa, att skriva. Men jag har inte läst allt av henne, så visst kan jag ha missat något. Det skulle vara intressanta att få veta varifrån detta "brajpropagerande" kommer. Var i hennes verk (eller verk om henne) kan jag hitta det?

Dansevisen man måste höra

I förra fredagens Rendezvous i P2 spelades Dansevise, den danska vinnarlåten i Eurovision Song Contest i London 1963. Den sjöngs och spelades av Grethe och Jørgen Ingmann och finns att ses på YouTube. Fantastisk! När jag först hörde den trodde jag att det var en fransk melodi, men något med språket var inte helt franskt. Danskan låter förunderligt bra i musik, den blir mjuk och lite hemlighetsfull. Vill man höra en upptempoversion på engelska finns den här.

Det svenska bidraget sjöngs av Monica Zetterlund. Hennes mörka sammetsröst är också underbar, men sången är ingen man direkt kommer ihåg. Den försvinner bland de andra. Den danska däremot, den står ut med sitt säregna sound.

Prispallen med Ingmanns överst via Den store danske

 

 

Vilket superduper prispall förresten, i den danska Melodi Grand Prix. Den stora finalen hette Eurovision Grand Prix. Det är faktiskt ett bra namn. De borde ändra tillbaka, alternativt till något mer "showigt", eftersom det är det som det hela handlar om nu för tiden. Eurovision Show Contest? Nja, det har inget riktigt schvung i sig.

 

 

Bildkälla: Rock-Ola

 

 

Grethe och Jørgen skildes 1975 och Grethe dog redan 1990, medan Jørgen dog nu i år, den 21 mars, 89 år gammal.



QI

...är ett program man inte kan ogilla. Snackar man allmänbildning så snackar man Stephen Fry (eller de som jobbar med honom kanske). På YouTube finns avsnitt 3 i säsong 12 - och det heter "Literature"! Vilket innebär att du måste se det.

Duras och bibliotekarien Jenny

Något jag alltid letar efter i lördagstidningen är "Fråga bibliotekarien" med Jenny Lindh. Hon skriver två gånger i månaden (varför så sällan, vill jag skrika). Jag har hysteriskt roligt åt hennes skriverier. Eftersom jag var bortrest under påsken har jag först nu läst påskhelgens (få) tidningar. Den 4:e april skriver hon sålunda:

I år är det 50 år sedan "Vicekonsuln" publicerades, den roman Marguerite Duras själv ansåg viktigast och om vilken Toni Morrison har sagt: Läs den långsamt och grundligt en gång. Läs den sen en gång till. Och ja, den är fantastisk. Från 30-talets Calcutta, där ambassadpersonalen har cocktailpartyn omgivna av hungrande indier, sveper doften av dekadens och självbedrägeri in och känns - liksom den stumma tiggerskan som projiceringsyta för koloniala fantasier - märkligt bekant även i dag. För den som inte orkar ta vändan förbi magasinet (eller läsa på franska) finns en sprillans ny översättning av Kristoffer Leandoer att låna på bibblan.

Hey hey hey, nu får någon slå med stora släggan i huvudet på mig om jag har fel - men jag har alltid trott att Vicekonsuln aldrig tidigare funnits översatt till svenska, vilket Lindh här ovan antyder (att den finns i magasinet det vill säga). Hur som helst har den också kommit in i handeln. Och den kommer att ligga på mitt nattduksbord om några veckor, eftersom jag inte kommer att få den förrän på födelsedagen. Men det är en förväntansfull och ljuv väntan!

Omslaget enligt Lind & CO

Det är förlaget Lind & CO som ger ut boken och vill man läsa mer om den går det finfint här.

Jenny Lindhs fantastiska och fantasirika svar på läsarfrågor kan man hitta på www.dn.se om man söker på "Fråga bibliotekarien". Då kommer artiklarna upp och det är bara att läsa igång!

Egenutgivning

I lördagens DN finns ett reportage om egenutgivningen som hopas i Kungliga Bibliotekets arkiv, kanske endast läst av katalogisatören och en handfull personer till. Böckerna som kommer in till KB blir bara fler och fler för varje år, vilket är förvånande eftersom förlagsbranschen är i kris, men de böcker som ökar är alltså egenutgivningen. Och det är inte konstigt, när tekniken öppnats för allmänheten. Jag förstår att man ger ut sina egna böcker, även om KB-personalen försöker att undvika att döma utgivningen för dess låga kvalitet (vilket de grovt misslyckas med). Jag har läst en hel del bra poesi till exempel, sådant som refuserats om och om igen för att det inte ligger rätt i tiden. Det måste vara trendigt för att sälja, det är det viktigaste för förlagen. Bra kvalitet eller inte, nja jag vet inte om det hänger på det längre. Mångt av det som slipper igenom är inte vad jag skulle tycka är bra kvalitet. Men som så mycket annat är "bra" eller "dåligt" högst subjektivt.

Det jag tar med mig från artikeln är "att gamla och nya medieformer sällar tar död på varandra. De ingår snarare i en ny sorts symbiotiskt förhållande", vilket för mig är uppmuntrande, när människor runt omkring mig slutar läsa texter längre än en artikel eller inte kan skriva för hand längre. De skäms för sin dåliga handstil, som de inte tränar alls. De kan heller inte stava eller skriva grammatiskt korrekt (fast vem kan det till 100%?). De litar på program såsom Word, som inte alls är något rättesnöre. Men någonstans finns något nytt, något annat, men vad det är vet vi ännu inte. Hur kommer den digitala och gammelmediala världen att samverka? Och vem passar in där?

Constance Mozart får upprättelse

Som så ofta i historien är kvinnan nedvärderad och förtalad. Läs och lyssna på programmet om Constance Mozart, hustru till tonsättaren Mozart, som avskyddes av Mozarts far och därigenom ända till idag har setts som "konstig, lat, otrogen" och mera. Vad orden har makt i människans samhälle!

Här finns programmet att lyssna på, det är P2 som bjuder på det.

Constance via Offenbach

Spoilervarning!

Nu kommer du att få veta hur det gick för varietéartisten i Colettes bok - det vill säga om du läser vidare i det här stycket. En mening i slutet fångade mig: "Å, du kommer länge att vara som en olidlig törst på min väg!" Det är en vacker mening. Den säger i princip allt. Allt vad som hänt, allt vad som kommer att hända. Men känslan är inte riktigt där innan den faller, så jag kan inte tro på den. Jag känner igen den, men jag kan inte tro på den, inte här. Hon valde bort, hon tillät sig aldrig att älska, vad än Colette skriver. Nej, hon älskade honom aldrig.

Något jag har emot Colette är hennes monstruösa antal ... De flesta meningar slutar med de tre prickarna och det stör mig! Om det nu bara hade varit i en av böckerna, som en karaktäristik av jaget, men nej. I alla. Uh, jag kan inte med dem. För mig betyder de att den som skriver är disträ - eller rent av förolämpande om det används utan något annat - såtillvida de används hela tiden. Brukas de med måtta har jag inget emot dem, tvärtom kan de då peka på något viktigt. Nu känner jag mig som en mossig gammal professor, kvar i forntiden, men ibland måste man få känna sig så. Bäst att sluta medan man känner sig gammal. Det är ändå fredag.

Glöm inte Rendezvous i P2 ikväll!

Dansa min docka...

medan du är unger, när du blir gammal blir du så tunger. Så sjöng min mamma för mig när jag var liten. Jag hittade idag en visa från 1760-talet, som tydligen finns i "Wallenska visboken i Eriksbergsarkivet":

               Dansa min dåcka män du är ung
                    Och giör dig glad
               När du blir gammal så blir du tung
                    En annan dag
Skumpa lumpa och trippa alt i en ring
gasa rasa flasa man lustigt omkring
Dansa dansa min dåcka män du är ung
               När du blir gammal så blir du tung.

     Hans Jacob Hans Jörgen spiel auf ein mahl
          Lustigt herum
     Att vi må göra oss rolig och glad
          I denna stund
Jörgen Friedrich Hans Jörgen I hållen Er bra
gniger gniger på gigo som lustig ha sa
     Ty jag skall dansa i denna natt
     Fast jag än skull mista båd hätta och hatt.


I en annan bok, kommer ej ihåg vilken nu, läste jag att visan kommer från 1600-talet till och med. Var finns beläggen? Jag måste nog leta vidare. Det kan vara så att denna visa är byggd på en äldre. Att den första strofen är "du" och den andra "jag" får mig att tänka så. Melodierna måste vara olika hursomhelst.

Den stora Södergran

Nu har jag varit riktigt stygg och fjärrlånat och reservat som bara den. Inget jag tror blir jätteintressant, det mesta är böcker för en kurs, men man vet aldrig, något kan dyka upp bland all teori som fångar en.

Snart kommer min födelsedag, så några böcker ska väl upp på önskelistan. De jag läst nyligen blir det väl: böcker av Annie Ernaux och Marie Redonnet. Jag hade hoppats att Duras-böckerna skulle ha kommit ut vid det här laget, men det verkar inte som det.

Apropå gårdagens dikt, som kommer från samlingen Septemberlyran, så skrev Södergran (1892-1923) i förordet:

"Att min diktning är poesi kan ingen förneka, att det är vers vill jag inte påstå. Jag har försökt bringa vissa motsträviga dikter under en rytm och därvid kommit underfund med att jag besitter ordets och bildens makt endast under full frihet, d.v.s. på rytmens bekostnad. Mina dikter äro att taga som vårdslösa handteckningar. Vad innehållet vidkommer, låter jag min insikt bygga upp vad mitt intellekt i avvaktande hållning åser. Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.”

 
Hon är störtskön i sitt självförtroende. Hon behövdes och behövs, då och nu, som förebild för miljoner unga kvinnor. När jag läser dikten får jag känslan av ett starkt flow, det som alla som skapar förhoppningsvis känner igen. Det där totala fokuset, när allt kommer och flödar ut över duken, pappret eller vad det nu kan vara. Och man känner eufori, varken hunger eller trötthet kommer över en. Den känslan får jag av dikten. Allt flödar som livssaven i det största trädet. Jag vet inte hur det är att vara manodepressiv, men den maniska perioden skulle kunna skönjas här. Det är Eufori. Det är något större än vi själva. Det är också tillit till livet och döden, att inte vara rädd, att kunna se sig själv utanför sitt ego. Storheten i insikten om att vara liten på jorden är underskattad.

Vill man läsa mer om Södergran finns hon förstås på Nordisk kvinnolitteraturhistoria.

Bildkälla: Siesta förlag

Triumf att finnas till...

Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten.
Jag är en del av alltets stora kraft,
en ensam värld inom miljoner världar,
en första gradens stjärna lik som slocknar sist.
Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!
Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror
och höra nattens tysta flod
och stå på berget under solen.
Jag går på sol, jag står på sol,
jag vet av ingenting annat än sol.

Tid - förvandlerska, tid - förstörerska, tid - förtrollerska,
kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro
som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa mitt i havet?
Tid - du mörderska - vik ifrån mig!
Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen
och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.




Edith Södergran 1916

Glad påsk!

 

Nu tar vi lite semester fram till tisdag 7 april.

Många ägg blir det... Målning av Johan Pasch via Nossitoss