Människor går förbi utan att se mig. De har ansikten. I deras ansikten tycks stjärnor stråla genom den rosiga hyn. Rummet är fullt av livliga men ändå okroppsliga figurer. De står framför hyllor randade av otaliga små bokband. Deras huvuden och skuldror skymmer hörnen på målningarnas guldramar, och kropparnas volymer, släta som marmorstatyer, tornar upp sig mot något grått, virvlande, men också glänsande som vatten utanför de gardinlösa fönstren.
"Kom in i hörnet så vi får tala med varandra."
"Underbara, underbara varelser! Spirituella och underbara!"
"Men de är inte verkliga. Ser du inte dammen tvärs igenom professorns huvud? Och ser du inte hur svanen simmar genom Marys kjol?"
"Jag kan föreställa mig små brinnande rosor strödda över dem."
"De små brinnande rosorna är bara som eldflugorna vi såg tillsammans i Florens, kring blåregnet, flygande eldatomer som brinner medan de flyger - brinner, men tänker inte."
"Brinner men tänker inte. Och så alla böckerna bakom våra ryggar. Shelley här och Blake där. Kasta upp dem i luften och se hur deras dikter sänker sig som gyllne fallskärmar, glimmar och cirklar och sprider ett regn av stjärnformiga blommor."
"Skall jag citera Shelley för dig? 'I väg! Mörk ligger heden under månen -'"
"Stopp, stopp! Kondensera inte vår fina atmosfär till regndroppar som stänker på trottoaren. Låt oss fortsätta att andas in eldstoftet."
"Eldflugor i blåregnet."
"Hjärtlösa, det kan jag försäkra dig. Men se på den stora blommorna som hänger framför oss, väldiga lågor av guld och dunkel purpur som sänker sig från himlen. Känner du hur det fina gyllne stoffet färgar våra lår när vi går in, och hur de skiffergrå murarna sluter sig fuktiga kring oss, medan vi dyker djupare och djupare in i blomkronorna, eller blir spända som trummor?"
"Se upp, professorn närmar sig hotfullt."
"Säg oss, professorn..."'
Det jag verkligen tycker om med V.W:s noveller är att de är korta, mycket kortare - tänker jag mig - än de flesta noveller idag. Här finns också ett utkast till Mrs Dalloway, men hon ämnar inte köpa blommor utan handskar. Så kan det vara. Man ämnar göra en sak, men i nästa stund kanske det blev något helt annat av det hela - likt den dag jag ämnade städa men hamnade i en bok istället, eller framför datorn, eller vid skrivbordet. Nej, nu måste jag nästan sätta mig och se på Timmarna bara för att komma riktigt i stämning. Kanske ska göra mig en äggtoddy till det... säg mig, professorn, är det vad du skulle kalla en bra idé?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar