I frustrationen över de två små volymerna Duras läser jag om dem på nätet, på bloggen Bernur (här finns också andra intressanta inlägg om Duras). Det hjälper litet, men jag är fast besluten att läsa dem igen och igen tills jag kan tränga in i dem och göra dem till mina. Vicekonsuln är i alla fall en tröst. När jag läser den, tänker jag igen och igen: aha! Jag förstår filmen India Song mycket bättre, de olika platserna, männen och varför vissa är i det huset och andra i ett annat osv. Boken är filmen, fast i bokform.
Anne-Marie Stretter och Vicekonsuln via Senses of Cinema
Bildkälla: Wikitravel
Det är ungefär en sådan här byggnad och trädgård (ovan) jag ser framför mig när jag läser Vicekonsuln. Bilden ovan föreställer ett museum i Mumbai, men det kunde lika gärna vara hotellet där Anne-Marie och hennes kavaljerer tillbringar helgerna. De bär samma namn, hur som helst.
Calcutta ca 1920 via Tumblr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar