Evelina

I går hämtade jag Evelina på bibblan. Den är på engelska, så det tar lite längre tid för mig att läsa. Jag har inget tålamod att slå upp svåra ord, så jag gissar oftast vad ordet kan betyda av sammanhanget, vilket kanske inte är det smartaste, men men, sån är jag.

Jag förstår att man sträckläste den här romanen när den kom ut, 1778, för den är verkligt spännande. Skrämd anar man vart det hela barkar och måste därför läsa vidare för att upptäcka att det verkligen gör det. Det är lite för förutsägbart för min smak än så länge; något så deterministiskt var kanske på modet då, men knappeligen nu. Huvudpersonen är så pass eftergiven som kvinnor skulle vara då för att vara dygdiga, vilket gör att jag blad efter blad skriker inombords efter lite jävlar anamma hos henne. Gör som du vill, då, för en gångs skull! tänker jag, då hon för trettiofjärde gången tänker rätt men gör som andra vill, det vill säga fel. Kvinnorna som är expressiva och vill ha egna åsikter utpekas som råa och av dålig härkomst eller uppfostran. Jag tänker att romanen är ironisk och ska påvisa hur löjliga de sociala reglerna är, men jag måste vänta tills jag läst klart innan jag kan fullfölja den tanken. Den utgåva jag läser har flera olika kritiska essäer längst bak, vilket känns upplyftande (de ligger alltså inte längst fram, som vissa andra). Jag ska läsa dem med nöje.

Bildkälla: Pixshark