India Song

Jag satte mig och tittade på Marguerite Duras film India Song igår kväll. Det är en sådan där film där inget händer och ändå allt. För den som kanske inte är invigd i hennes värld kan den framstå som underlig. Det gjorde den för mig första gången jag såg den och för min sambo igår. Men om man ger den tid, och därigenom också tid till Marguerite Duras värld, så finns det mycket att hämta. Flera av Duras texter som är sammanlänkade med filmen finns inte översatta till svenska, t.ex. Le Vice-Consul (1965) eller L'amour (1971). Och inte heller filmerna i samma "serie" har jag fått tag i: Son nom de Venise dans Calcutta désert (1976) och La Femme du Gange (1974). Jag känner att jag saknar dem, för Anne-Marie Stretter har jag bara mött i Lol V. Steins hänförelse, (1988 på svenska) och där figurerar hon som i förbigående, om man nu kan kalla något av Duras för det.

I artikeln Metaphorically seeing: the Place names of Marguerite Duras av Tijana Mamula hittade jag några ingångar till filmen. T.ex. vikten av att Duras på väg från Indokina till Frankrike hamnar i Calcutta en dag, då båten fått problem och behöver lagas. På vandring genom staden ser hon de övergivna tennisbanorna, trädgårdarna, hon känner av den varma fuktigheten. Det Indien som Duras beskriver skulle sålunda vara som ett mellanting, något som länkade samman Indokina med Europa, fortfarande koloni men ändå inte. Ur Älskaren (1984):

One day I come, pass by. It’s the English quarter, the embassy gardens, the monsoon season, the tennis courts are deserted. Along the Ganges the lepers laugh. We’re stopping over in Calcutta. The boat broke down. We’re visiting the town to pass the time. We leave the following evening.

Även om detta inte behöver tas som sanning kan det ge en glimt av förförståelse för själva cykeln.

Like the remnants of a traumatic encounter, the words and referents associated with Calcutta recur across India Song and provide a way of binding the memories of Vietnam to the sights and sounds of France, both linguistically and cinematically.

Här nämns också något om de karaktärer som innehar filmen:

Referring to India Song, Duras proclaims that all of the characters are in fact her, and that she herself is ‘in the film. Because these are my ghosts, you see…I am filming myself…I think that in India Song the identification is with me.’

För mig är egentligen tre personer viktigast i filmen: Anne-Marie, Vicekonsuln och tiggarkvinnan. De andra, fyra män, är ofta i bild, men de fokuserar alltid på någon annan. De tre jag talar om mera "är". Den enda andra jag har namn på är Michael Richardsson, som ju lämnar Lol för Anne-Marie. Duras har vid ett flertal tillfällen använt sig av riktiga händelser som hon sedan jobbat utifrån i ett projekt. Kan det finnas en sådan händelse även bakom detta?