Jag tilldelade inte mig själv någon roll men jag organiserade mig så att jag skulle förstå mig själv, jag skulle aldrig stå ut med att inte hitta mig i katalogen. Min fråga, om det fanns någon, löd inte: »vad är jag«, utan »mellan vilka är jag«. Min cykel var fullständig; det jag upplevde i nuet var från början avsett för att jag skulle förstå mig i efterhand. Ett öga bevakade mitt liv. Det här ögat kallade jag förmodligen ena stunden för sanning, den andra för moral, människans lag, Gud eller jag.
Clarice Lispector, ur Passionen enligt G.H.
Jag tänkte att det jag läst hos Lispector var ett sammanträffande, att jag hittat en nerv av många, men detta att tala runtomkring något, att aldrig komma ända fram, verkar vara återkommande hos henne. Kanske är detta hennes uttryck, hennes regel. För mig vore det fantastiskt, jag har nämligen inte kunnat tro att det skulle kunna vara så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar