tisdag 23 december 2014

London på 1600-talet

Efter en månad - det vill säga en 1600-talsmånad - gör Pepys framfart mig en aning illamående. När hans fru är på landet sätter han sin håg till pigorna, egna och andras bara de är "pretty", men han fegar ur vad gäller sin egen då hon kanske visar sig vara en ärlig flicka som skvallrar för sin matmor. Det som Pepys ogillar mest av allt är falskhet, ränksmideri och när andra talar illa bakom ryggen på någon, men vad gör han själv? Jo, allt detta medan han skyller det på den andra personen. Han är nedlåtande mot de flesta medan han gratulerar sig - nästan dagligen - till att vara hemskt duktig på sitt arbete och åtnjuta stor respekt från alla för det. Han må ha varit en effektiv - och jag måste säga nitisk - ämbetsman, men han är inte vidare sympatisk.

En intressant sak är hans frus månatliga. Hon far nästan alla månader illa av den, ligger till sängs i flera dagar, och konsulterar läkare för att få någon hjälp. Hur skulle vi alla må om vi inte hade smärtstillande idag? Många har onekligen stora smärtor i flera dagar varje månad och det nog lätt att tycka att andra är sjåpiga innan man själv har upplevt dem. Pepys är rätt förstående, han noterar det nogsamt i dagboken men dömer inte. Det är åtminstone sympatiskt av honom.

Nu tar vi ett litet jullov och är tillbaka efter annandagen. God jul!


Bildkälla original: Thornbooks
 
 
 

fredag 19 december 2014

Vinterns goda ting äro många

Vintern är för mig lika med Pepys' diary. Alla böckerna. Jag har kommit till juli 1662 (den startar 1 januari 1660) och om du gillar historia och att läsa saker du inte förstår för att sedan behöva kolla upp vad det eller det betyder så har du kommit rätt - Pepys är något för dig! Det finns något för alla i den här dagboken: teater, mat, kläder, frisyrer, kungahus, intriger, arkitektur, ekonomi (mycket viktigt för Sam), drama, exotism, litteratur, musik, heminredning (människoexkret i källaren någon?), herrskap och tjänstefolk. You name it. Jag är allra mest imponerad över att han orkade skriva dagbok så länge.

Det jag gillar är såklart att vi är mitt i 1600-talet, där det händer; lukterna, vad äter man, vad har man på sig, hur lever man egentligen? Och vad i hela fridens namn är "to take physique"? Det gjorde man då och då, kanske alltför ofta. Det är faktiskt väldigt roligt. Idag har vi ett annat sätt att se på vår organism. Jag läste det gång på gång för att utröna om sammanhanget kunde ge mig en ledtråd, men icket. Fick kolla upp det på Pepys' diary online.

Kolla in den sidan och sprid den sedan vidare - fler behöver Sam Pepys!

Och om du vill ha en egen version hemma i bokhyllan så finns det fina och bra böcker att handla begagnat, vackra att se på och hålla i. Så här ser mina ut (men det är inte mina på bilden):


Bildkälla: Stellabooks

torsdag 18 december 2014

En bit in i sonetterna

Jag har nu läst en femtedel av de 152 sonetter verket består av. De är verkligen inga kärlekssonetter ännu, men det kanske kommer längre fram. Än så länge försöker författaren eller jaget att övertala en ung man om att gifta sig och få barn, hör här:

O om du var dig själv; min vän, man är
sig själv så länge som man lever bara:
bered dig på den stund som snart är här,
dom sköna bild svävar i ständig fara.
Den skönhet som du hyrt på några år
blir din beständigt, och du blir trots allt
dig själv igen fast di från livet går,
om blott din son tar över din gestalt;
vad kallas en, som sett sitt hus förfalla
fast god planering kunnat råda bot
såväl mot vinterstormar, grå och kalla,
som själva Dödens frost och svåra hot:
    en slösare. Min vän, försök anamma:
    Du ägt en far, låt din son säj detsamma.


Översättningen är av Sven Christer Swahn. Sida efter sida visar bilderna av Ulf Lundell förföriska kvinnor, då de kanske hellre skulle ha porträtterat barn och hustru, inte sant?

onsdag 17 december 2014

"Haply I think on thee"

Nyligen hittade jag Shakespeares sonetter illustrerade av Ulf Lundell på second hand. Det ska bli riktigt intressant att läsa dem. Det som är bra är att sonetterna finns med på både engelska och svenska. Jag fick höra att de skrevs på uppdrag av en ung man till en "dark lady", men i en artikel läste jag idag att det finns teorier om att Shakespeare själv blev inblandad. Således hade man ett riktigt triangeldrama. Nåväl, jag vet ingenting och med mig de flesta, skulle jag tro.





tisdag 16 december 2014

Momo

I dessa tider kan det vara bra att betänka vad man håller på med i livet. Ett ypperligt sätt att få perspektiv är att läsa Momo - eller kampen om tiden av Michael Ende. Det är min favvo, en av de finaste böcker man kan läsa.



Bildkälla: Tugcenin Kitapligi 

måndag 15 december 2014

Veni, veni Emmanuel

En av de vackraste adventssångerna jag känner till är Veni, veni Emmanuel. De varianter jag lyssnar på mest är Hayley Westenras och Enyas inspelningar. De är mycket olika, men båda trevliga på sitt sätt. Här är den latinska texten. Finns självklart översatt till engelska, men jag gillar latinet bättre. Jag tycker att texten är oerhört kraftfull, kommer osökt in på det jag tänkt mycket på på sistone - legendens och mytens makt i människan. Vad vi inte redan har, det skapar vi, och återkommer ständigt till det gamla i förnyelse. Att det drabbar oss så måste vara betydelsefullt. Det är som Berättelsen - den vi inte kan värja oss emot - lever i oss och ger oss något jag inte kan sätta fingret på, må det så vara draken, hämnden, bibelns berättelser, den dömda kärleken eller något annat. Det är som om alla de människor, som har berättat dessa berättelser under en månad eller tusentals år, har givit dem något av sin andedräkt och själ i processen, och det är den vi känner av.

Veni, veni Emmanuel!
Captivum solve Israel!
Qui gemit in exilio,
Privatus Dei Filio,
Gaude, gaude, Emmanuel
nascetur per te, Israel.

Veni o Jesse virgula!
Ex hostis tuos ungula,
De specu tuos tartari
Educ, et antro barathri.
Gaude, gaude, Emmanuel
nascetur per te, Israel.
Veni, veni o oriens!
Solare nos adveniens,
Noctis depelle nebulas,
Dirasque noctis tenebras.
Gaude, gaude, Emmanuel
nascetur per te, Israel.
Veni clavis Davidica!
Regna reclude coelica,
Fac iter Tutum superum,
Et claude vias Inferum.
Gaude, gaude, Emmanuel
nascetur per te, Israel.
Veni, veni Adonai!
Qui populo in Sinai
Legem dedisti vertice,
In maiestate gloriae.
Gaude, gaude, Emmanuel
nascetur per te, Israel.
Veni, O Sapientia,
Quae hic disponis omnia,
Veni, viam prudentiae
Ut doceas et gloriae.
Gaude, gaude, Emmanuel
nascetur per te, Israel.
Veni, Veni, Rex Gentium,
Veni, Redemptor omnium,
Ut salves tuos famulos
Peccati sibi conscios.
Gaude, gaude, Emmanuel
nascetur per te, Israel.


Latinet är vackert, inte sant?

fredag 12 december 2014

Orlando

När jag nu har läst om Shakespeare - lite, inte nog - fick jag nys om "Som ni behagar", en förväxlingskomedi, där en man, Orlando, och en kvinna, Rosalind, är kära i varandra men av olika orsaker i landsflykt. Rosalind klär ut sig till man och träffar i skogen på Orlando, som inte känner igen henne. Och så vidare. Kan denna berättelse (vars motiv tydligen ursprungligen kommer från Chaucer) finnas som en del i Virginia Woolfs Orlando? Fick den tanken nu när jag ändå var inne på henne för någon dag sedan.



Bildkälla: Universität Wien