Back with Woolf

Efter fasadbyte och -målande, bröllop och efterhörande vila är jag nu tillbaka och ser fram emot en fin läshöst. Men det är ju inte höst ännu, betänk alla varma dagar och förhoppningsvis ljumma nätter som stundar framför oss. Jag ser fram emot skördetiden och planerar att safta och sylta så gott det går utan att ha odlat något själv.

Så här i efterhand tänker jag att Helen inte var den bok jag tyckt bäst om, huvudkaraktären var något för mesig för min smak. Den starkaste erfarenheten har istället varit Woolfs Resan ut, som jag läste ut veckan efter bröllopet. Jag har nog nämnt något om hur länge jag tragglat med den, att den tråkat ut mig osv. men andra halvan av boken, eller kanske något mer, gjorde mig hänförd. Jag läste och läste och blev förargad över hjältinnans död och ville aldrig att boken skulle ta slut. Den gav åt dagarna ett skimmer, det där som Woolf så bra beskriver utan att sätta något som helst ord på vad det skulle vara som orsakade det. Saker bara är, händer, kan hända och har hänt. Ordet varför är inte det viktiga. Det är rätt skönt att ha det så. Livet fortgår ju, trots allt - trots kärlek, död, förtvivlan, arbete eller inte arbete, känsla eller inte känsla, lärdom, intresse eller obryddhet. Så jag började direkt på en ny så fort jag kom hem, Natt och dag.

Katharine är för mig sinnebilden av hur en känslostyrd kvinna skulle vilja vara, om hon nu var missnöjd med hur hon är. Woolf beskriver det som "manlig" kvinnlighet jämfört med kusinen Cassandras "kvinnliga" kvinnlighet. K är en ensamvarg och bryr sig i stort inte om något, hon uppvisar sällan några känslor, varken för sig själv eller för andra. Och Ralph måste vara den man jag mest av allt vill slå till, bara för att han är ett sådant arsle. Det är intressant hur Woolf hela tiden ställer olika könsroller mot varandra och hur hennes karaktärer antingen besitter rätt egenskaper eller inte jämfört med dessa. Hon lyckas också beskriva ett sammanhang unga män och kvinnor kunde tvingas leva i eller efter och hur olika de bedömdes utifrån sitt kön. Jag läste någonstans att upplägget kommer från Shakespeares Trettondagsafton eller En midsommarnattsdröm, det här med några ungdomar som älskar varandra eller inte på ett sammansnärjt vis. Och faktiskt läser jag om kärlek och förälskelse sida upp och sida ner och jag är förvånad. Och jag vet inte varför jag är förvånad.

Bildkälla: Bokus