Veni, veni Emmanuel

En av de vackraste adventssångerna jag känner till är Veni, veni Emmanuel. De varianter jag lyssnar på mest är Hayley Westenras och Enyas inspelningar. De är mycket olika, men båda trevliga på sitt sätt. Här är den latinska texten. Finns självklart översatt till engelska, men jag gillar latinet bättre. Jag tycker att texten är oerhört kraftfull, kommer osökt in på det jag tänkt mycket på på sistone - legendens och mytens makt i människan. Vad vi inte redan har, det skapar vi, och återkommer ständigt till det gamla i förnyelse. Att det drabbar oss så måste vara betydelsefullt. Det är som Berättelsen - den vi inte kan värja oss emot - lever i oss och ger oss något jag inte kan sätta fingret på, må det så vara draken, hämnden, bibelns berättelser, den dömda kärleken eller något annat. Det är som om alla de människor, som har berättat dessa berättelser under en månad eller tusentals år, har givit dem något av sin andedräkt och själ i processen, och det är den vi känner av.

Veni, veni Emmanuel!
Captivum solve Israel!
Qui gemit in exilio,
Privatus Dei Filio,
Gaude, gaude, Emmanuel
nascetur per te, Israel.

Veni o Jesse virgula!
Ex hostis tuos ungula,
De specu tuos tartari
Educ, et antro barathri.
Gaude, gaude, Emmanuel
nascetur per te, Israel.

Veni, veni o oriens!

Solare nos adveniens,

Noctis depelle nebulas,

Dirasque noctis tenebras.

Gaude, gaude, Emmanuel

nascetur per te, Israel.

Veni clavis Davidica!

Regna reclude coelica,

Fac iter Tutum superum,

Et claude vias Inferum.

Gaude, gaude, Emmanuel

nascetur per te, Israel.

Veni, veni Adonai!

Qui populo in Sinai

Legem dedisti vertice,

In maiestate gloriae.

Gaude, gaude, Emmanuel

nascetur per te, Israel.

Veni, O Sapientia,

Quae hic disponis omnia,

Veni, viam prudentiae

Ut doceas et gloriae.

Gaude, gaude, Emmanuel

nascetur per te, Israel.

Veni, Veni, Rex Gentium,

Veni, Redemptor omnium,

Ut salves tuos famulos

Peccati sibi conscios.

Gaude, gaude, Emmanuel

nascetur per te, Israel.

Latinet är vackert, inte sant?