Efter en månad - det vill säga en 1600-talsmånad - gör Pepys framfart mig en aning illamående. När hans fru är på landet sätter han sin håg till pigorna, egna och andras bara de är "pretty", men han fegar ur vad gäller sin egen då hon kanske visar sig vara en ärlig flicka som skvallrar för sin matmor. Det som Pepys ogillar mest av allt är falskhet, ränksmideri och när andra talar illa bakom ryggen på någon, men vad gör han själv? Jo, allt detta medan han skyller det på den andra personen. Han är nedlåtande mot de flesta medan han gratulerar sig - nästan dagligen - till att vara hemskt duktig på sitt arbete och åtnjuta stor respekt från alla för det. Han må ha varit en effektiv - och jag måste säga nitisk - ämbetsman, men han är inte vidare sympatisk.
En intressant sak är hans frus månatliga. Hon far nästan alla månader illa av den, ligger till sängs i flera dagar, och konsulterar läkare för att få någon hjälp. Hur skulle vi alla må om vi inte hade smärtstillande idag? Många har onekligen stora smärtor i flera dagar varje månad och det nog lätt att tycka att andra är sjåpiga innan man själv har upplevt dem. Pepys är rätt förstående, han noterar det nogsamt i dagboken men dömer inte. Det är åtminstone sympatiskt av honom.
Nu tar vi ett litet jullov och är tillbaka efter annandagen. God jul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar