Efter att ha läst
Natt och dag har jag nu tagit fram
Jacobs rum, som jag tidigare känt mig avig till, oklart varför, men vars början gav mig rysningar av välbehag. Omslaget är inte det bästa, det är rent av tråkigt. Nog kunde man ha lagt lite mer tid på att hitta en bild, som gav oss en inblick i själva berättelsen, snarare än att föra fram författarinnan? Men det kanske är hon och inte berättelsen som säljer.
I en bok om Woolfs böcker - jag skriver mer om den imorgon - står det att Woolf började skriva just
Jacobs rum när hennes bror dog. Jacob kanske är just brodern, eller en bild av brodern såsom han kunde ha varit, eller borde?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar