måndag 9 februari 2015

Leonor Fini

Jag har hittat en ny favorit! Leonor Fini, argentinsk konstnär, född 1907, död 1996. Hon var surrealist och växte upp i Italien. Bland motiven syns för det mesta kvinnor, katter och sfinxer. Jag tycker att hon har ett lika intressant och vackert ansikte som Clarice Lispector, vars texter har ett slags bekantskap med Finis bilder. De har en självklarhet, en livssjälvklarhet (låter kanske konstigt i samband med Lispector, men jag insisterar), en "så här är det", som samtidigt är en undermedveten klagan parad med översinnlig njutning. Jag känner igen mig i bilderna, ett par av mina egna liknar dem i det ceremoniella och det kroppsliga i centrum. Jag har lagt samman ett par av mina favoriter här, samt två av henne själv.



Fini själv. Bildkälla: Flickr 

Bildkälla: Rogallery

Bildkälla: Cultured

Bildkälla: Imgfave

Bildkälla: samma som ovan


Bildkälla: samma som ovan

Fini. Bildkälla: The red list


Varför har jag inte hört talas om henne förut? Jag har ändå läst konsthistoria. Hon kanske är en av de många begåvade kvinnor, som försvunnit i historiens manliga oväder. Väldigt synd, men tur att jag fann henne.

Och så lite musik till kaffet...

Igen - Lördagsmorgon i P2 med Eric Schüldt. Den senaste från 7 februari Och solen har sin gång. Jag stod i köket och plötsligt var musiken bara där: Låt till far av Pers Erik Olsson spelad av Junekvartetten (som nu heter Junekvintetten).

Fantastisk musik.


Bildkälla: Kulturcentralen 
 

fredag 6 februari 2015

Nordisk kvinnolitteraturhistoria

Det är inte lätt att veta vad som finns på det stora vida havet vi kallar internet. Jag fann en dag av en slump nordicwomensliterature.net/sv som finns på både danska, engelska och svenska (därav den engelska adressen). Jag gillar verkligen den här sidan, den är en liten guldgruva!



torsdag 5 februari 2015

Kanske något dyster

Jag är klar med både Mot fyren och Under all denna vinter. Den ena lämnar mig tämligen ambivalent och den andra med både igenkänning och förbehåll. Mot fyren sades vara hennes bästa bok; jag vet inte riktigt om jag skulle kalla den det. Den första delen är så väldig i format till skillnad från de andra. Varför tänker man sig att mrs Ramsay måste bekämpas? Det verkar snarare som att det är mr Ramsay som är despoten men han upptar inte alls de berördas sinnen som mrs gör. Hon bekämpas från alla hörn, medan han utan att egentligen göra något blir "förlåten" bara genom att vara man och att vilja.

Under all denna vinter gör mig förbryllad. Jag läste den snabbt, för den är inte särskilt lång. När jag började läsa så tyckte jag inte att språket riktigt höll, men det tog sig senare. Jag fick en känsla av att texten inte riktigt hade känslan med sig, trots att det är vad den handlar om, men när jag läste arbetsdagboken så förstår jag vad det är jag kände men inte kunde sätta ord på: den är teoretisk. Allt börjar med en teoretisk tanke, modersmordet. Och psykoanalys, dessa horribla teorier som pressar in allt verkligt i en fyrkant eller cirkel (eller vad de nu har för mallar) och gör det overkligt. Det blir till intet. Jag tycker inte att boken är särskilt nyansrik och heller inte att den resa huvudkaraktären gör, under de dygn boken utspelar sig, är övertygande. Igenkänningen spelar mot detta - även jag ser i syne, speciellt i dimman mellan vakenhet och sömn men även i fullt dagsljus. En skugga blir till ett djur eller en person, prickar rör sig, prassel tolkas direkt som något skrämmande etc. Där förstår jag henne. Men när det plötsligt, och då menar jag plötsligt, växer till något helt annat, då tappar jag bort henne. Det blir skräckhistoria av det hela. Och jag som trodde det handlade om mor-dotterrelationen. Men jag antar att författaren behövde ett utspel eller en katalysator och att hon inte fann någon sådan "i verkligheten". Synd. Och en tråd, som jag tyckte var intressant men som tyvärr aldrig togs upp igen, var den om hennes sömn när hon var liten. "Något känns fel." Är inte det en vink så god som någon på att detta är betydelsefullt? Och hjortarna, var hamnar de? Det finns säkert någon bra teoretisk förklaring: det betyder det, och det betyder det osv. Men det är som sagt teoretisk, inte känsla. Men jag kan förstå hennes passion, även jag hamnar i en slags euforisk stämning när jag läser en massa olika saker, som intresserar mig och som för mig vidare till något annat. Men att förmedla det till läsare, det är något helt annat. Ta t.ex. bort hennes arbetsdagbok från boken. Vad har vi då kvar? Inga förklaringar alls, inga ingångar alls, för texten är inte hel utan dem. Men det borde den vara.

onsdag 4 februari 2015

Mer av Bachmann


Om kvällen frågar jag min mor
i smyg, när klockorna har ringt,
hur jag ska tolka dagarna
och förbereda natten.

Djupt i grunden vill jag ständigt
säga allt och inget dölja,
välja ut ackord ur det
som omger mig av klanger.

Tysta lyssnar vi tillsammans:
mor är den som drömmer mig
och likt gamla visor rör hon
vid mitt väsens dur och moll.



Ingeborg Bachmann


Är det inte oerhört vackert? Det är den första dikten i den bok med samlade dikter som kom ut 2014 i Sverige på Ellerströms. När jag läser henne slås jag av musiken, klangerna; dikterna liksom flödar ut i min kropp på det mest besynnerliga vis. De blir såsom psalmer för den troende själen, de blir till i varje ögonblick.


Bachmann. Bildkälla: Poetry Foundation 


tisdag 3 februari 2015

Under all denna vinter

Jag ska för omväxlings skull läsa något nytt, och det för att en vän till mig ville diskutera slutet. Så medan jag avslutar Mot fyren sätter jag igång med Under all denna vinter av Negar Naseh. Och medan vi kontemplerar människans natur, lyssnar vi när Ruth Etting sjunger Close your eyes: "Under a midnight sky, watching a single star, thrilled by the beauty up above..."


Ruth Etting. Bildkälla: Fanpix 
 
 

måndag 2 februari 2015

Psalm


1
Tig med mig som alla klockor tiger!

I fasornas efterbörd
letar avskummet ny näring.
Till beskådan hänger på långfredagen
en hand på firmamentet, två fingrar saknar den,
den kan inte svära, att allt,
allt inte varit och att ingenting
skall vara. Den dyker i de röda molnen,
rycker bort de nya mördarna
och går fri.

Om natten på denna jord
ta tag i fönster, vika undan lakanen
så att de sjukas hemlighet blottas,
en böld full av näring, oändliga plågor
för varje smak.

De behandskade slaktarna
hejdar de blottades andetag,
månen i dörröppningen faller till marken,
låt skärvorna ligga, handtaget...

Allt var ordnat för sista smörjelsen.
(Sakramentet kan inte utdelas.)

2
Eftersom allt är fåfänglighet: -
anförtro dig inte mer åt någon
och övertag inget ämbete.
Förställ dig inte mer
för att undgå att blottställa dig.

Infria löftena
framför en blind spegel i luften,
framför en stängd dörr i vinden.

Obeträdda är vägarna på himmelens klippvägg.

3
O ögon, förbrända av solförrådet jorden,
tyngda av alla ögons last av regn,
och nu inspunna, sammanvävda
av nutidens
tragiska spindlar...



Ingeborg Bachmann