Allt går i detta blåa, ödsliga tempo. Tomhet, hav och strand, en fransk stad vid vattnet med vackra hus och gator. Rösterna gör dem märkligt levande, spöken från förr ser ut mot stranden, rösterna från skaror av badande barn ekar mellan tunga moln och boulevarder. Jag tycker denna voice-off fungerar riktigt bra, den öppnar en extra dimension, ungefär som när man läser en bok och skapar egna bilder av karaktärer och händelser.
De talar om systerns avresa, men jag får känslan av att det kan vara en avresa till ett annat land men också genom döden. Eller så är det döden för dem kanske. Eller broderns död. Det som jag tycker bäst om är att man kan realisera alla hypoteser samtidigt, man behöver inte bestämma sig för en enda. Inne i ens huvud fungerar allt bra tillsammans.
Bilderna är från filmen.
Systern och brodern återuppväcker sin historia genom sin dialog och sina monologer. Eftersom Duras själv talar känns det som att hon talar utifrån sig själv, även om jag vet att man inte ska tänka så. Nåväl, sevärd är den hursomhelst. Också hörvärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar