Cesaree

1979 gjorde Marguerite Duras kortfilmen Cesaree. Den är ca 10 minuter lång och finns även den på Youtube. Den består av bilder från bland annat Jardin des Tuileries och Place de la Concorde i Paris, statyer och obelisker. Och Duras använder sig åter igen av voice-off. Här berättas om staden Caesarea i Palestina och dess härskarinna - Bérénice, judarnas drottning, som vad jag förstår var dotter till Kung Herod Agrippa I och syster till Kung Herod Agrippa II. Hon levde under första århundradet efter år 0 och hade en kärleksaffär med Titus Flavius Vespasianus, som när han blev kejsare blev tvungen att skicka bort henne. Duras talar om detta i filmen, detta svek.

Känslan jag får när jag ser filmen är den torra förnimmelse liknande den jag fick när jag var i Egypten. Tidiga mornar, hettans daller i luften under dagen, svalare kvällar. Obarmhärtigheten. Kroppens underkastelse för denna obarmhärtighet. Kunde ha varit samma obarmhärtighet som Titus visade Bérénice.

Bilderna är från filmen.

När jag läser runt på internet om denna film talar man om Duras vilja att tala om holocausten. Hennes dåvarande man var jude och satt i koncentrationsläger, och hon kände det som att det som hände judarna då också hände henne, det var hennes politiska uppvaknande.

Staden Caesarea togs och benämndes efter Caesar Augustus så av Herod den store - kan det ha varit den förste? - och tjänstgjorde som administrativt center för provinsen Judea. Den låg strategiskt vid kusten. Staden har genom århundradena flera gånger lämnats åt sitt öde och åter igen bosatts av olika folk och det finns idag en bosättning där. Duras talar om att staden förstördes, att allt är förstört och borta, utplånat. Jag tänker att hon på samma gång talar om judarna själva och denna utplåning, obarmhärtighet.