Su Tong

En av mina favoritböcker är "Den röda lyktan" av Su Tong (1963-). Novellen heter egentligen "Hustrur och bihustur" (1989) och är kanske mest känd som film, gjord 1991 av Zhang Yimou. Man kan tro att eftersom filmen är bra, så kanske boken inte är det, men då bedrar man sig. Boken är lika bra, eller bättre! Den börjar ödesmättat: "När fjärde hustrun Sonlian bars in i familjen Chens trädgård var hon nitton år." Jag tycker att denna första mening når upp till samma höjd som de kändaste (Selmas t.ex.).

Intressant är att Su Tong är en författare av manligt kön som skriver utifrån en kvinnas perspektiv. Jag började misstänka att det var så när jag läste den första gången. Huvudpersonen är något manlig i sitt sätt, och då menar jag manlig såsom många manliga ungdomar framställs i litteraturen: lever för dagen och självsäker bland annat. Å andra sidan är det väl bra att fler kvinnotyper får plats, för även kvinnor har ju dessa egenskaper. Det intressanta är att jag reagerade på det, att det stod ut och gjorde mig uppmärksam på att något var annorlunda.

Ur filmen Den röda lyktan via Havstroll

 

Su Tong via The Arts House

 

Min volym innefattar även en annan novell: "Shu Nong", av samma författare. Enligt det allsmäktiga Wikipedia hör Su Tongs berättelser "huvudsakligen till två kategorier, dels vardagliga skildringar av ungdomar i en mindre stad på 1970-talet och dels berättelser från den fiktiva landsbygdsorten Fengyangshu under 1900-talets första halva som präglas av dekadenta och mystiska stämningar". "Hustrur och bihustrur" är alltså av den senare arten medan "Shu Nong" är av den förra. Varken den ena eller andra berättelsen har något lyckligt slut. Ond bråd död är vad som är resultatet av all möda. De är mycket läsvärda, hur som helst.