Edith Södergrans brev till Hagar Olsson

Jag läser just nu en volym brev, nämligen den finlandssvenska modernistiska poeten Edith Södergrans (1892-1923) brev till vännen Hagar Olsson (1893-1978), även denna författarinna en förgrundsgestalt inom den finlandssvenska modernismen. Breven tillkom under perioden 1919-1923 och gavs ut 1955 med kommentarer av Hagar Olsson. Kommentarerna är viktiga för förståelsen av breven, för de kan till och från vara nog så förvirrande och Hagars svar är sedan länge borta. Södergrans brevskrivande liknar hennes lyrik, stark och målmedveten, en urkraft. Boken är självlysande, skrämmande och intagande, allt på en gång. Birgitta Svanberg skriver på Nordisk kvinnolitteraturhistoria:

Ediths brev med sina utförliga bakgrundskommentarer av Hagar Olsson, kan läsas som en tragisk roman om hur två kvinnors djupa och kärleksfulla gemenskap gradvis upplöses. För Hagars del uppstod snart starka skuldkänslor. På hennes ansvar låg de många uteblivna besöken, de fördröjda brevsvaren som kom med allt längre mellanrum, trots Ediths ständiga klagan: "Har du glömt mig?" Hagar framhåller i kommentaren sitt arbetstyngda liv, sina många sjukdomar och familjens krav på henne under ferierna.

Edith Södergran bodde i Raivola i Karelen medan Hagar Olsson bodde i huvudstaden och det var inte lätt att resa till Edith, då Karelen var ett militärt osäkert område med många restriktioner kring resande. Vi får följa Ediths vardag, hennes svårigheter med att få mat på bordet, hennes litterära utveckling och bokutgivning och tankar kring mystiken, Steiners antroposofi och Nietzsche, bland annat.

Exempel på Ediths handstil via Lotten

 

Edith och Hagar via Books from Finland

 

Tycker man om Edith Södergrans poesi ska man definitivt ta en titt på Ediths brev. Just kommentarerna av Hagar Olsson gör dem oförglömliga och ger oss en inblick i den tidens livsförhållanden för den kvinnliga poeten i Finland, som dog hemma på gården i Karelen 1923 av den tuberkulos som utbröt redan 1908.