Kometen

Om kvällarna läser vi Hector Servadacs resor i rymden av Jules Verne. På framsidan syns två svarta figurer i en luftballong. Ännu har inte denna luftballong uppenbarat sig i boken, men vem vet, vi har en åttondedel kvar. Boken börjar enormt tråkigt med dueller och officerare (boken kom ut 1877), men efter ett tag vecklar den ut sig och det börjar hända saker. Tyvärr innehåller boken en karikatyr, som gör den omöjlig att rekommendera. Kanske att det var comme-il-faut vid den tiden, men det är bedrövligt. Det som är bokens behållning är självklart Kometen. Den får namnet Gallia. Är det Vernes nationalromantiska känslor som svallar? Några engelsmän, ryssar och spanjorer får vara med. En kvinna. I form av ofarlig flicka som gör alla glada med sitt kvitter.

En mycket känd och underbar(are) bok där en komet spelar en av huvudrollerna är såklart Kometen kommer av Tove Jansson. Den står i min bokhylla och fröjdas åt sin egen storhet.

"Sov mina ungar, himlen är svart,
kometerna vandrar och vet inte vart.
Somna och dröm
vakna och glöm.
Natten är nära och rymden så kall
där hundra små lammungar vandrar i vall."

Igår såg jag ett program om kometen ISON på SVT. ISON var en höjdare förra hösten, den kom från Oorts moln (ett område i utkanten av solsystemet som består av is och grus) och var en så kallad solstrykande komet. Det innebar att kometen skulle färdas väldigt nära vår sol och risken var stor att den inte skulle överleva utan gå sönder av solens gravitationskraft och strålning. Tyvärr klarade den sig inte.

Kometer är något vidunderligt. De kommer och går, nära eller fjärran, från olika platser i universum. De uppför sig inte som någonting annat. En professor i programmet sa att de kan förändras på en timme, man vet aldrig var man har dem. Men en bild av en komet är alltid igenkännbar som en komet. Den har ett huvud och en svans (egentligen två men vem bryr sig om sådant i litteraturen). Hade vi hittat en hällristning av en komet idag hade vi säkerligen kunnat identifiera ristningen som en komet. De färdas alltid någonstans, de har inte en fix punkt utan är på väg, hela tiden på väg. I Vernes bok färdas den (trots det omöjliga i situationen) från A till jorden och sedan i en bana till jorden igen. Om jorden är B eller om den fortsätter vidare får vi se. Verne var förresten inte kinkig med vetenskapen, vem vet vad som kan hända i framtiden?

I Janssons bok stryker den bara förbi. Tur det. 2062 kommer Halleys komet tillbaka förbi jorden. Visste du att vissa meteorregn orsakas av rester från en komets bana, som jorden färdas igenom? Oktober är en bra månad för att titta efter dem. Snart är det oktober.