Drottningar

Lena Kjersén Edman skriver kortfattat i 52 kvinnliga författare om hur kvinnans ställning förändrat sig i västerlandet under de senaste 5000 åren. Från Moder Jord till Fadern i himlen och en helt annan syn på rollerna man - kvinna. Jag älskar den här boken. Den handlar (surprise!) om 52 kvinnliga författare, svenska och utländska, ger korta insikter i deras liv och ger förslag på läsning av dem och om dem. Alla ungdomar borde läsa den för att få upp ögonen för dessa underbara författare så tidigt som möjligt. Vem vill inte läsa Annie Ernaux nu? Jag saknar självfallet min älsklingsförfattare och undrar varför Lena då tagit med vissa andra, som jag mot bättre vetande (eftersom jag inte läst dem och av någon anledning heller inte tänker läsa) rynkar på näsan åt.

Ska något hända så måste man göra det själv. Det är det värsta man kan säga i min (snart före detta) bransch och det är det bästa man kan säga i livet. För det är fan det enda som är säkert, man måste göra saker själv.

Jag fick boken om Inanna för några år sedan. Några år innan dess såg jag terrakottareliefen på British Museum och i samband med det talade man för mig om denna gudinna i tvåflodslandet. Gudinnan som inte bara stod för kriget, stormen och modet utan även kärleken, fruktsamheten och moderskapet. Vis, passionerad och äventyrlig. Hon räds ingen. Alla dessa händelser, sammanfogade till ett i mig, men med flera års mellanrum i tiden.

"Från det stora Ovan öppnade hon sina sinnen
för det stora Nedan.
Från det stora Ovan lade gudinnan sitt öra
mot det stora Nedan.
Från det stora Ovan fäste Inanna sin blick
på det stora Nedan.
Vår härskarinna övergav himlen,
hon övergav jorden och steg ned i Underjorden."

Övers. Warring och Kantola

Just oräddheten hos henne roar mig; hon löser varje problem som om det vore det enklaste i världen. Jag är Inanna! Upprorisk och uppkäftig mot sina fäder Enlil, Nanna och Enki. De tycker att hon är så jobbig och det enda jag tänker är - vad har ni tråkmånsar här att göra? Det blir en framtida uppgift att läsa mer om henne. Ska kanske börja med Gilgamesheposet. Äsch, jag börjar med Edith istället.

"Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol...

Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...

Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.

Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor..."

Tag en, ta flera.

"Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel."

Ta ett beslut, välj medvetet, det är det enda man kan göra, själv.